Jag bestämde mej för att sticka ikapp på fingervante nummer två, kanske för att skjuta på fingerstickandet lite till.
Tycker att det känns bra att sticka fingrarna parallellt, då är möjligheten att de blir lika större. Med all den pepp jag får på instagram känns det inte så jobbigt att sticka fingrar (än så länge i alla fall), men det är ju några kvar.
Medan flowet var positivt gjorde jag tummarna…så att de inte blir kvar till sist.
Längre än såhär kunde jag inte hålla mej, nu har jag lagt upp till ett par fingervantar ur Carina Olsson bok i garnet med det fantastiska namnet mirrydancers.
Tyckte att muddarna kändes väldigt breda efter upplägget, men det löste sej.
Resåren drar ihop sej när man kommit en bit.
Jag stickar i garnet jag köpte på boksläppet, i färgerna som är inspirerade av stranden i Visby.
Jag har stickat efter mönstret till fingervanten Bellis, men antalet färger och deras inbördes kontrast skiljer från dem i mönstret så det blev lite provstickande innan jag fick till det på ett sätt som jag var nöjd med. Bellis var min pappas favoritblomma (eller snarare den enda han kunde förutom ros och maskros).
De tvåändsstickade vantarna med det fina nystanet från min logga blev färdigstickade redan i somras, men beskrivningen är klar först nu.
Jag hade inte planerat att göra en beskrivning, stickade bara ett par vantar som jag ville ha, men jag har förstått att det är fler än jag som vill sticka ett par vantar med ett garnnystan på handryggen (och jag älskar dem verkligen).
Vantarna har fått namnet G som i Garn då nystanet ersätter G:et i min logga, beskrivningen finns som vanligt på Ravelry.
Vantarna är stickade i det S-tvinnade garnet Rauma gammelserie. Jag tvåändsstickar vanligen i Z-tvinnat garn och rekommenderar egentligen tex garn från Wålstedts Textilverkstad, Kampes ullspinneri, Ullcentrum eller Z-garn, har dock inte provstickat detta mönster i något av dessa garner, men maskantalet motsvarar det antal maskor jag brukar lägga upp och det är lätt att justera vantens längd. Jag kan även tänka mej att diagrammet på handryggen går att använda på en vante gjord i “vanlig” flerfärgsstickning.
Jag har använt mina vantar ihärdigt denna vinter (både för att jag älskar dem och för att testa garnet) och vantarna har hållit bra (de ser inte slitna ut alls). Jag bär iofs sällan portfölj eller liknande och packar allt i ryggsäck för att skona ryggen. Jag tycker att vantarna vridit sej något mer än när de var nya men inte störande mycket.
Colour your stars är som ett pussel, det blir olika mönster beroende på hur man lägger dem mot varandra.
De många och långa flotteringarna gör att de blir extra varma vilket passade bra på promenad genom stan.
Hittade en passande reklamskylt och funderar nu på om jag inte måste göra något liknande med hjärtan, jag älskar ju hjärtan.
Mönstret på Colour your stars är inte det mest lättstickade, det är många långa flotteringar som skall bindas. Det gäller att komma in i rytmen och hitta ett system så att man inte binder på samma ställe 2 varv ovanför varandra.
Mitt sätt har blivit att hålla båda trådarna i vänster hand (med mönsterfärgen närmast arbetet) och att binda genom att alternerande sticka under och över mönsterfärgen och räkna 3, 3, 2. Man kan se på mina vantar hur systematiskt jag bundit, det blir en svag linje, i alla fall så länge de är otvättade.
Nu kommer det svåraste, men först måste jag lista ut vilken tumme som passar på vilken vante, det där med höger och vänster är inte min starkaste gren.
