Ziggurats – Sida 2 – Marias garn

Bra bilstickning

Givetvis var min Ziggurats en perfekt rese- och bilstickning.

På vägen till Örnsköldsvik stickade jag i princip slut på nystan nummer 3.

Innan vi åkte hem avslutade jag nystan nr 4 och påbörjade nystan nummer 5. Det blev dock inte så mycket stickat på hemvägen, väglaget var riktigt grisigt ner till Sundsvall och sedan blev det mörkt. Är i alla fall lite mindre orolig för att garnet skall räcka. Jag har 280 g (10 nystan à 28g) garn medan beskrivningen till tröjorna i Carinas bok föreslår närmare 400g, men jag stickar ju en annan modell på kroppen. Funderar nu på om det verkligen går att använda färgerna på tweedprickarna i kragen, de är ganska många och ganska bjärta (dessa funderingar är i alla fall fortfarande moroten i all enfärgad slätstickning).

Min Ziggurat

Oket på en Ziggurat ser ganska konstigt ut och är svårprovat, det är lite svårt att veta om man är på rätt väg.

Ända till man kommer under armhålorna. Nu tycker jag att det ser bra ut även om halshålet kanske blev lite stort, men det fixar jag till med kragen. Nu skall det bara stickas några miljoner släta och enfärgade maskor runt, runt, runt (inte min bästa gren), men det blir perfekt bilstickning då jag skall till Ö-vik för att hålla kurs för Hemslöjdsföreningen där.

Ziggurats, igen

Precis när jag stickat klart min Red Basalt fick jag en inbjudan till en kurs i Simrishamn, Åsa Tricosa skulle komma dit och hålla kurs i sin uppifrånochnerteknik som hon kallar Ziggurats, sedan hände ni vet vad och kursen har flyttats och flyttats.

Äntligen blev det av! Har tillbringat helgen i den rara staden Simrishamn, blivit omhändertagen av Österlensstickorna som fixat och lagat underbar mat och fått lära mej hur man med Zigguratmetoden kan sticka en tröja/kofta med formstickad ärmkupa uppifrån och ner utan att montera.

Åsa berättade och visade tålmodigt både sin metod och även en massa andra tips och trix. Både inspirerande och lärorikt.

Hela klassrummet var tapetserat med olika Zigguratsplagg och det var bara att prova för att hitta sin modell och sin storlek.

Vi började med att sticka var sin miniZiggurats med alla steg i metoden. Många förkortade varv och ibland visste man knappt var man stickade tills häpp, ett litet ok var klart. En av Åsas signaturer är en olikfärgad fållinsida.

Jag påbörjade även en tröja, tänkte att det gällde att passa på när man kunde konsultera en specialist. Starten ser verkligen speciell ut, men det gäller att sticka med tålamod.
Utgår från modellen Simple Ziggurat men har ritat en egen ”hjälptabell” (ett av Åsas fantastiska hjälpmedel) då jag börjar med en storlek på axlarna och fortsätter en annan längre ner. Känns bra att ha greppat den biten (tror jag i alla fall, vi får ju se om resultatet blir som tänkt), nästa gång kan jag kanske justera annat/skapa min egen Ziggurats.
Garnet jag stickar i är en tweedprickig shetlandsull från Gunnel Melchers lager och planen är att tröjan skall få en krage från Carina Olsson bok. Tänker att jag skulle utgå från färgen i tweedprickarna när jag stickar kragmönstret, men detta får jag inte planera förrän resten är mer eller mindre färdigstickat (världens bästa morot).

Tackar Österlensstickorna och Åsa för en underbar helg!

Det blev en riktig myskofta

När väl fickorna var färdigstickade kom en nederkant, snygg…
men ännu långsammare att sticka än i-cord (men så väl värt det). Det kändes som om jag blev utsläppt i frihet när det blev dags att sticka ärmar, så det gick med en rasande fart (ärmar som brukar att vara lite trögt att sticka annars).
Även ärmarna har en fin nederkant, samma som framkanterna. Det som var klurigt här var att sammanfoga uppläggningskant med avmaskningskant snyggt med maskstygn, tredje försöket kändes OK.
Att välja knappar till ett tonande projekt är inte lätt, men i min LYS Fingerborg hittade jag fina pärlemoknappar i 3 olika färger. Jag valde dessutom så olika färger inom varje färg som möjligt.
I plagget ser de ännu mer tonande ut än de gjorde innan, men jag tror att materialen hjälper varandra.
Är riktigt nöjd med min kofta.
Det kommer att bli en riktig myskofta, mjuk och go.
Projektet har varit otroligt lärorikt, inte bara den intressanta axeln som var anledningen till att jag ville sticka Red Basalt, även olika kanter, fickor, bystinsnitt och fina exakta detaljer. Det har varit som att gå en kurs.

Utmanande fickor

Jag trodde att axelpartiet skulle vara det som utmanade mest på min zigguratkofta Red basalt, men det var bara roligt. De dubbelstickade fickorna visade sig vara en utmaning i sig. Jag har i alla fall kommit halvvägs och kommit på hur jag trivs med att hålla garnet när jag dubbelstickar och hur jag skall sno garnet i sidorna (de första garnbytena får jag kanske sy till på baksidan, vi får se vad som händer vid tvätt först). Det är nog garnvalet som ställer till största problemet då mohairen gärna vill vara med i både rätt och fel ”lager” vid dubbelstickningen (dubbelstickning i dubbelt garn är dubbelt så utmanande). Lösningen har blivit att stoppa ”fickgarnet” i plastpåsar nästanförslutna med påsklämmor så att garnerna hålls spända tillsammans. Detta underlättar stickandet betydligt och nu går det framåt, sakta men säkert. Ett lättare sätt att göra fickorna hade tex varit att sätta fickpåsens maskor på vänt och sticka den efteråt för att sedan sy fast den, men det är ju intressant att testa nya sätt. I Zigguratsboken finns flera förslag på hur man kan göra (men dem har jag inte läst så noga då jag valde detta sätt…intressant men utmanande i mitt garnval).