Redan när jag stickade den första lilla bården med gult och rosa tyckte jag att de var lite starka ihop, men jag tänkte att det blir nog bättre när jag stickat längre, ibland blir det ju det. Jag hann ända ner till midjan innan jag insåg att det faktiskt inte blev det, det kändes som om de två, var och en för sig vackra färgerna, hade ett internt krig om att synas mest.
Efter mycket funderande repade jag upp, nästan alltihop. Beslutet kändes så drastiskt att jag till och med glömde att fotografera innan jag drog ur stickan.
Plockade fram en ny rosa (den till höger), och började om.
Nu har jag kommit nästan lika långt som för en vecka sedan (den nya till höger), och det känns än så länge mycket bättre (även om skillnaden på bild inte är så stor).