Vantsommar 2025

Vantsommaren 2025 är officiellt inledd. Vi passade på när Kerstin så lämpligt är på besök i Stickholm.

Kerstin stickar ”Ser ikke skogen för alla träd” och jag har påbörjat ett par Norrskensvantar av Johanna Wallin, garn inköpt på syfestivalen redan 2023.

Garnet jag använder är Pernilla från Filcolana och färgerna funkar så fint ihop (jag använder inte samma färger som Johanna föreslår.

Såhär ser min Vantsommar ut i år, några vantar finns med sedan tidigare år.

Liten kofta

Köpte en helt fantastisk orange mohair från Thread lightly på syfestivalen. Stickar den i hop med en något lugnare orange Majo Pearl Mohair inköpt på Makeri14 med planen att det skall bli en Maggie Cardigan.

Tänker att den häftiga färgen passar i ett litet plagg och hoppas att det går, enfärgad slätstickning är ju inte min paradgren (men tänker att den blir en bra socialstickning).

Igår kväll fick jag dock repa upp hälften av det jag stickat, hittade en svart bit mohair (som jag inte sett när jag stickade) och jag vet inte om den var infärgad eller bara var pigment som hamnat där och kan blöda vidare när jag tvättar det färdigstickade. Vågade inte chansa.

Äntligen en Field

Nu har jag tänkt färdigt, det blir en Field Cardigan i alla fall, äntligen. Har faktiskt funderat fram och tillbaka ända sedan jag stickade sockorna med Field-mönstret på.

Garnet köpte jag på förra årets sticksymposium i Finland. Garnet är spunnet av ullen från fåren på skolan (Brusaby) där vi var och de tillhör en av de (3) finska lantraserna, Kajanalands grå.

Jag gillade garnet i härva men hade aldrig sett det uppstickat, det var det där med lantrasen som lockade (och jag tänkte redan då att det skulle passa i Field-mönstret). Garnet är 3-trådigt och ganska ”repigt”, jag har aldrig varit med om en sådan skillnad på en provlapp före, under och efter tvätt. Det tvättade provlappen är i alla fall mjuk och glansig, helt fantastisk.