Det är skönt att inte vara ensam

När jag läste om Stickigt’s fina virkade vantar kom jag att tänka på min stackars Flodpärlemudd. Jag har också problem med virkfastheten och har ingen aning om hur jag skall åtgärda detta. Antagligen heter medicinen som vanligt öva, men jag hoppas givetvis på att någom känner till en genväg. Flodpärlemudden hamnade i ”skuggan” när jag upptäckte hennes avsmalnande form…Det är väl bara att repa upp och börja om…någon gång…..när andan och virksuget faller på.

, ,

3 Responses to Det är skönt att inte vara ensam

  1. Queen Mudd 23 juni, 2008 at 18:12 #

    Tror du inte man kan blocka lite? Det hade jag provat.

  2. Marias garnhändelser 24 juni, 2008 at 08:13 #

    Kan vara värt ett försök men iom att det verkar som om jag även dragit åt den medföljande tråden så det känns ganska stumt…

  3. ylva 25 juni, 2008 at 11:33 #

    Hej ! Jag har också upptäckt detta problem när jag provat på dessa muddar. Blev arg och slutade de får ligga till sig lite tror nog som du så klokt påpekar att övning ger färdighet…..suck det ska inte vara lätt, men å andra sidan så är det värt destå mer när man når sitt mål eller hur?

    /Ylva Uppsala