Att lära sig nålbinda är nästan lika svårt som att lära ut tekniken.
Det känns verkligen som om man har tummen mitt i handen.
Att den ”enklaste” och första tekniken kan vara så klurig.
Man kan nålbinda vad som helst, dessa fantastiska mamelucker har en kvinna som brukar vara med på ett vikingaskepp sömmat, de är helt underbara!
Fast den ser broderad ut är bården som går upp över vanten faktiskt stickad.
Jag har gjort det flerfärgade bellismönstret i lodräta ränder istället för som heltäckande mönster och jag har använt en tråd för varje mönsterrad.
För att det inte skall bli allt för trassligt har jag tagit av några meter garn och gjort en liten garnrosett av varje färg.
Även tummen fick en blombård.
Mudden på vanten är fodrad i mjukaste alpacka, Tynn alpakka från Du store alpakka, det är ju vid handleden man behöver den extra värmen. Resten av vanten är gjord i Rauma finull.
Beskrivningen finns här.
Ärmarna är färdigstickade och alla trådarna är fästa (det senare gick ganska bra i goda vänners lag på ett stickcafé).
Nu gruvar jag mej för att sy i dragkedjan.
Samma men ändå olika….
Höst och vår får vi vara med när fåren klipps på Warleda gård.
Hasse, som klipper arbetar hårt och snabbt, det syns till och med på en stillbild.
Jag brukar hjälpa till att sopa ihop ullen, som man använder till att isolera stallet med (när inte jag plockar med mej lite för att spinna). Igår var inte min rygg villig att sopa så mannen ställde snällt upp istället.
Fåren är inte lätta att fotografera, antingen ”fryser” de och bara stirrar på kameran eller så springer de och gömmer sej bakom varandra.
Då skinnvantarna jag sydde till fårbonden tyvärr blev för små, gör jag nu ett försök att sticka honom ett par vantar i garn spunnet av ull från hans egna får. Fast jag stickat efter måtten på den största herrvantbeskrivningen jag hittat är vanten ändå för smal (fårbonden är en välvuxen man vars händer inte blivit mindre av det tunga arbetet med gård och får), jag får öka lite till. Nu hoppas jag att jag lyckas få ihop ett passande par till nästa gång vi ses.
Visst går det att sticka det flerfärgade bellismönstret runt, men det är lite svårare än fram och tillbaka då man, för att slippa en tydlig skarv i mönstret, var tredje varv måste flytta varvets start/slut. Detta är inget problem att göra denna förflyttning när man stickar på rundsticka, som jag gjorde när jag stickade halskragen Fyrverkeri, stickar man däremot på strumpstickor blir det värre, då måste man även göra flytten vid varje stickskarv dessa varv (då tyckte i alla fall jag att det blev för pilligt…just nu i alla fall).
Fyrverkeri ar stickad i supermjuka Du store alpackas tynn alpakka som bottenfärg och självrandande Lang Mille Colori baby tillsammans med Kid Silk som mönsterfärg. Jag blandar de båda garnerna för att ”jämna ut” färgen på det självrandande garnet och för att det ger ett fantastiskt mjukt och fint material.
När jag hade stickat färdigt tyckte jag att det vackra blommönstret i alla färgerna såg ut som ett sprakande fyrverkeri, därav namnet.
För att ge halskragen dess form har jag istället för att förändra maskantalet bytt stickor. Ett praktiskt sätt när man stickar ett mönster där det är svårt att öka och minska utan att det syns.
Beskrivningen hittar du här:
Att få matcha halskragen med muddarna Cintia blev inte dottern ledsen av:-).
