Det är alltid lika svårt att packa stickprojekt när man skall på semester. Jag packar oftast för många, men så är jag ju världsmästare i att packa för mycket. Nu är det i alla fall dags att packa upp resväskan och se hur det gått för de projekt som var med.
Den ärmlösa White mountains light var i alla fall ett trevligt projekt att sticka på. Kom ganska långt och har nästan stickat upp den 1:a härvan av garnet. Närmar mej nederkanten och har svårt att bestämma mej om jag skall sticka den i dubbelt garn (som halskanten) eller i enkelt garn och om jag skall dela nederkanten i sidorna eller inte…alla dessa beslut.
Jag hade tänkt att att sticka den i rosa Linea men garnet gillade inte att bli stickat så löst, och framför allt så kändes det lite fel att börja sticka med lin så sent på sommaren. Ull är alltid rätt, så jag letade istället fram lite djuprött garn från Färgkraft , färgen är verkligen fantastisk.
Har stickat halskanten i dubbelt garn och sedan startat upp resten i tron att detta kan bli en perfekt semesterstickning. För nu tar jag semester och kommer tillbaka i mitten av augusti.
Oket är verkligen vackert och det har varit så spännande att sticka med egenspunnet garn. Innan var jag lite orolig för att jag tvinnat garnet lite lite, men har inte varit några problem, och jag tänker att hellre för lite än för mycket.
Mönstret har varit så roligt att sticka, samtidigt är det roliga slut nu. Hoppas dock att Alpine bloom blir en bra semesterstickning.
Jag har faktiskt spunnit varje dag under Tour de fleece 2023, både herr- och damtouren. Jag trodde nog att jag skulle hinna spinna mer, men får vara ödmjuk för att även detta är en långsam sport (precis som stickningen) och att jag är nybörjare (igen).
Jag beslöt, till slut, att tvinna ihop de båda trådarna från enhörningsfällen (som Maruchi kalla Candy) med varandra utan att blanda in något annat. Resultatet blev detta tvåtrådiga garn i Corridaleull (c:a 430 m/100g). Vad jag skall använda garnet till vet jag inte men det kan nog passa som mönsterfärg i ett ok eller till en sjal.
Nästa batt från Maruchi kallar hon Happy grey (en blandning mellan Shetland och corriedale), supervacker måste jag säga.
När jag spunnit upp hela batten kände jag att 100g av detta garn blir för lite då jag fick lust att sticka en slipover eller liknande av det. Jag letade fram grå ull (troligen gotlandsull) som jag kardat själv någon gång plus några fina färgglada 10-grammare Leicesterull från Sjöhästens ullverkstad (som jag köpte för många år sedan) som jag tänker försöka lägga in samtidigt som jag spinner för att skapa lite färgduttar även i denna tråd.
Den ull jag kardat var inte alls lika lättspunnen som batten jag köpt från Maruchi. Det är mycket skräp och okardat att plocka bort, men jag tror ändå att det kan bli något även om denna ull är lite hårdare. Än är det mycket kvar att spinna till jag spunnit så mycket att jag tror att det kan räcka att tvinna med de båda spolarna jag redan har. Touren är slut, men jag tänker fortsätta spinna, jag har fått nytt spinnsug.
Att vistas utomhus i regn med glasögon är en dålig kombination, så jag bestämde mej för att testa keps (det är käre makens lösning) då vi skall vandra på semestern och risken för regn är överhängande.
Då jag inte tycker mej vara en kepsmänniska blev detta resultatet av min lite snåla investering (men en av få kepsar som satt hyggligt skönt), den påbroderade texten var kanske inte det jag önskade mest.
Efter lite rotande i skåpen hittade jag ett påbörjat påsömsbroderi, tror planen var ett armband. Tror det påbörjades i Dala-Floda på kurs med Anna-Karin Jobs Arnberg.
Limmade, efter tips från en god vän, helt sonika broderiet på kepsen (kepstyget är stadigt och fint och troligen ganska svårbroderat).
Känner mej riktigt nöjd med 2 färdiga projekt i ett, eller i alla fall ett liggande broderiprojekt färre och en snyggare keps.
Det blev bättre än förväntat och jag är färdig för utomhusvistelse i lättare regn med glasögonen på. Får se om jag blir en kepsmänniska efter detta.
