Fredda verkar ganska nöjd med utseende på koftan och bryr sig inte alls om att bottengarnet i framkanter och ärmar är något tunnare.
Fredda provar gärna att första ärmen är lagom lång.
Men när jag börjar klippa upp för ärm nummer två somnar hon uttråkat och förstår inte alls hur spännande det är.
Titta vilken vacker härvel! 
Den är en gåva från rara Thea och den har varit hennes mors. Är det kanske en fästmansgåva? Tillverkad 1865 är den i alla fall. Kugghjulet är tyvärr trasigt, så vad jag tror har varit ett räkneverk funkar inte längre, men vad gör väl det.
Även spinnrocken från 1887 har varit Theas mammas.
Thea själv har aldrig spunnit på den och ångrar själv att hon en gång fick för sig att börja måla spinnrocken vit. Målningen slutfördes aldrig så man kan på några ställen se vilka vackra färger den har haft. Jag hoppas att jag kanske kan få hjälp av mina spinnande kompisar att få spinnrocken användbar och går det att ta bort den vita färgen vore det ännu bättre (det vore i alla fall roligt att kunna läsa den målade texten). Samtidigt är den fult målade vita färgen en del av spinnrockens historia.
Det krävdes stor koncentration för att antingen sticka med en tråd i varje hand eller båda i samma hand men över olika fingrar…ännu värre blev det när garnet skulle bindas för att flotteringarna inte skulle bli för långa, även om det lyckades ibland var det helt omöjligt nästa gång – kräver träning. Bildserie i ämnet finns på Sticka!s hemsida.
