Fårbondens vantar

Det blev ett helt fång vantar

I helgen hälsade vi på på Warleda och vantarna var faktiskt färdigstickade!Både fårbonden (äntligen passade vantarna perfekt) och hans fru fick vantar stickade av ull från deras egna får och jag fick åter klappa fåren som tack för ullen 🙂Har även stickat ett par vantar åt mej själv efter samma modell och beskrivningen finns i 3 olika storlekar,Medium, Large och XXLarge, beskrivningen finns här:
Har länge funderat på var banjoflätan skulle komma till sin rätt, här tycker jag att den passar bra. Det blev en enkel vante men ändå med lite extra.

Dags att sätta fart

och göra klart fårbondens vantar.

Av någon anledning har de för små vantarna blivit liggande, men nu skall vi hälsa på på Warleda gård nästa helg och då vore det väl inte dumt att ha med ett par som (förhoppningsvis) passar. Garnet är härligt att sticka med och nu börjar jag åter fundera på vad jag skall göra av resten. Delikat problem :-).

Höst och vår får vi vara med när fåren klipps på Warleda gård.

Hasse, som klipper arbetar hårt och snabbt, det syns till och med på en stillbild.

Jag brukar hjälpa till att sopa ihop ullen, som man använder till att isolera stallet med (när inte jag plockar med mej lite för att spinna). Igår var inte min rygg villig att sopa så mannen ställde snällt upp istället.

Fåren är inte lätta att fotografera, antingen ”fryser” de och bara stirrar på kameran eller så springer de och gömmer sej bakom varandra.

Då skinnvantarna jag sydde till fårbonden tyvärr blev för små, gör jag nu ett försök att sticka honom ett par vantar i garn spunnet av ull från hans egna får. Fast jag stickat efter måtten på den största herrvantbeskrivningen jag hittat är vanten ändå för smal (fårbonden är en välvuxen man vars händer inte blivit mindre av det tunga arbetet med gård och får), jag får öka lite till. Nu hoppas jag att jag lyckas få ihop ett passande par till nästa gång vi ses.