När man gör en halsduk vill man ju gärna att båda sidorna skall bli fina, och de blir de ju när man stickar magiska ränder.
Halsduken Magda har en prickig och en randig sida.
Extra fint tycker jag det blir när man använder ett självrandande garn som Cascade Casablanca till mönstret.
Beskrivningen hittar du här: 
Mer stickat i Magiska ränder hittar du här.
Den här gången är jag INTE med i GarnGalleriets monter och visar någon annorlunda teknik (men jag kommer säkerligen till hösten igen), eftersom jag är på resande fot.
I Naturgans monter går det, i brist på detta, hitta halsvärmaren Andrea och pulsvärmaren Andy. Båda har jag designat och båda är stickade i det fina alpackagarnet Tingo. Jag har använt vanlig flerfärgstickning tillsammans med en lite annorlunda kant som ser svårstickad ut men inte är det. Kanske är det den jag skall visa till hösten? Vad tycker du?
Om allt går som planerat kommer jag kanske och kikar på syfestivalens läckerheter på söndag…vem vet?
är mina neongula raggisar, jag kommer inte ha något problem att hitta fötterna när jag har dem på inte. Man kan inte tro att det är någon ull i ett garn med den färgen…men det är det faktiskt, det är ett helt vanligt (syntetförstärkt) raggsocksgarn.
Har stickat dem extra långa för att passa i Grönlandskängorna. Nu kommer jag inte bara vara varm om knoppen.
blev riktigt fina
Zebrorna framträder väl och tumkilen blev helt OK även om den blev liten.
Riktigt roligt med lite annorlunda och otraditionell design i tvåändsstickning.
Ger klart mersmak.
Det är inte lätt att hitta en klädsam mössa,
och jag vet inte om det är den fina folkloremössan som passar mej bäst,
men den tillsammans med Mufflehead kommer jag inte att frysa, inte ens på Grönland (hoppas jag).
