Etikett: FO 2017

Alltid en sockstickning i bagaget

Precis innan jag åkte iväg till Färöarna besökte jag Makeri 14 och hittade ett sockgarn som varken är superwashbehandlat eller nylonförstärkt men ändå skall hålla.Garnet kommer från Portugal och heter Retrosaria Mondim. Garnet var  jättemysigt att sticka i, färgen härligt glad (hur det är med hållbarheten får tiden utvisa) och föreläsningarna på sticksymposiet många, så sockorna blev snabbt färdiga.Jag är så himla nöjd med det enkla men dekorativa strukturmönstret att jag vill dela med mej i en beskrivning.
Sockorna fick heta Filippa, är stickade från tån och har en förstärkt häl. Jag stickar alltid förstärkt häl, men här kändes det extra viktigt.Beskrivningen hittar du i min Ravelryshop eller på direktlänk här:

Nordiskt sticksymposium 2017, Skóleistar – færøsk fodtøj – Súsan í Jákupsstovu

Susans bestemor lärde henne sticka Skóleistar när hon var ca 5 år.
Visst finns det beskrivningar till Skóleistar, men när man stickar på traditionellt vis början man med att skissa ett mönster, lägga upp 9, 11, 13 eller något annat passande antal maskor.Sedan provar man på fotenoch när man är nöjd plockar man upp maskor för att sticka framåt.
Sista biten stickas (äntligen) runt, med nytt mönster om man så vill.
Mina Skóleistar fick bara ett mönster
och sitter som smäck.
Vi var många på kursen,
så det blev många fina och inspirerande varianter.
Såhär ser mina Skóleistar ut på, kanske lite varma just idag…men längre fram kanske :-).

Nordiskt sticksymposium 2017, Færøske strikmønstre – Eydna Vidtfeldt

Min första kurs handlade om de Färöiska flerfärgsmönstren som finns samlade i boken Føroysk Bindingarmynstur,
kursledare var Eydna Vidtfeldt.
Färingarna håller vanligtvis garnet i höger hand och stickar bottenfärgen som dominant.
Vi pratade mycket om dominans och vilka effekter det får om man inte tänker på detta.Fin ”sidsöm” på
kofta till folkdräkten.
Vi skulle sticka en koppvärmare eller annat valfritt projekt med Färöiska mönster. Jag bestämde mej snabbt för att sticka 2 värmare…till handlederna. Pratade lite mycket så mönstret blev mer INSPIRERAT av Färöiska bårder än exakt. När jag avslutade mudd nummer två var klockan dessutom mycket (det är svårt att sluta sticka när det fortfarande är ljust) så jag missade de två sista varven.Muddarna kom genast till användning, men väl hemma repade jag upp,
och stickade till de två saknade varven.
Här finns många fina exempel på färöiska mönster. Såhär ser muddarna ut när de är tvättade och helt klara.

Rejäla vantar

Dessa norska tvåändsstickade vantar är betydligt grövre än de jag brukar sticka.
Garnet är grövre (och S-tvinnat) och tekniken gör dem grövre.
De har en fin tumkil även om den kanske är lite liten,
här kan man se att det drar lite i vanten när jag rör tummarna. Iklädd dessa kommer jag garanterat inte frysa i vinter!