Stickar man flätor med en avvikande färg kan man även sticka dem mot slätstickad botten, annars väljer man ju gärna en avigvänd slätstickning som på Ivar och Iva (när jag får tid skall jag testa att sticka dem mot slätstickad botten bara för att få se skillnaden) och då blir det en hel del aviga maskor när man stickar runt.
På halvvanten Irmeli har jag valt att låta den avvikande färgen gå ut i resårmudden (vill man kan man även lägga upp och maska av dessa maskor i den avvikande färgen)
och fläta dem däremellan.
Har valt att göra aviga maskor i de ”hål” som bildas i flätan för att matcha resåren, men det går även bra med räta maskor.
Givetvis har Irmeli en tumkil.
Beskrivningen till halvvantarna Irmeli finns tillsammans med mina övriga beskrivningar i min Ravelryshop, eller på direktlänk här:
När jag stickat färdigt 
Även Iva påbörjas och avslutas med en I-snodd/I-cord.
Flätan liknar Ivars men är lite annorlunda, det syns ändå att de hör ihop.
På muddens baksidan har jag lagt in lite resår för bättre passform.
Beskrivningen till halskragen 
Jag har länge funderat på att sticka flätor i flerfärg, tyckt att det ser så inspirerande men krångligt ut. Givetvis har jag testat tidigare, men ytterst lite och inte alls detta sätt. Nu visar det sig att det inte är svårare än att sticka vanliga flätor, kanske lite mer pilligt bara, och SÅ dekorativt! Flätstickandet får verkligen en helt ny dimension.
Halskragen Ivar är inspirerad av det vackra flätmönstret på koftan Smide (som jag absolut kommer att sticka) som finns i min stickkompis 
med den skillnad att jag stickat flätorna i avvikande färg.
Halskragen påbörjas och avslutas med en I-snodd/I-cord vilket jag tycker matchar flätorna väl.
När jag var på 
Jag hade lite problem att få tag i mönstret men det löste sig till slut. 
När jag äntligen skulle klippa till upptäckte jag att det fantastiska tyget bara var på halv bredd och inte hel bredd som jag trodde, var i kontakt med butiken och hade nog kunnat få mer tyg men osäkerheten på om det skulle bli tillräckligt lik färg och framförallt priset gjorde att jag tvekade. 
Det blev en lösning med ett helt annat ulltyg och jag känner mej så nöjd, tror till och med att det blev bättre. 
Fodret är en thaisiden som jag fick för massor av år sedan och som tydligen bara väntat på detta projekt.
Kappan har tagit sin tid att färdigställa, kanske mest för att jag inte tagit mej tiden att sy, men nu är jag så nöjd.
Hade egentligen tänkt mej lite längre skaft för att kunna vika ner mer, men ett felskarvat brott i garnet fick bestämma längden.
Nästa gång måste jag putsa kängorna innan fotograferingen.