Jeju

Det känns som om det gick jättefort att sticka Jeju, men det var kanske för att jag stickade det mesta på semestern.

Som vanligt roar jag mej med att fotografera både före och efter tvätt…tycker att det är så kul att studera skillnaden, speciellt mönsterstickningen blir så mycket finare.

Något som kanske inte syns på bilderna är dessa långa ljusa hår som kröp ut och lade sej på ytan efter jag tvättat, och när jag läser på etiketten till garnet, Novitas Tuuli, ser jag att det står mohair, inte kidmohair som det oftast är i dessa tunna mohairgarner, värt att notera.

Egentligen skall man sy ner kragen (på bild 2 & 4 har jag bara vikt ner den), kan inte riktigt bestämma hur jag skall göra och så än så länge hänger alla trådar i halsringningen ofästade.

Min Jeju är långt ifrån så oversize som originalet.

Jag gjorde ärmhålet närmare 5 cm lägre.

Jag har stickat minsta storleken och lade dessutom upp färre maskor till halshålet vilket gör tröjan smalare.

Men jag tycker att den känns lagom oversize på mej och att den fortfarande har originalets proportioner.

Visst är det en fin tröja, jag är verkligen nöjd!

Det var inte lätt att försöka se varm och glad ut i isvindarna när vi fotograferade…

Denna vackra tröja!

Så är hon då äntligen klar, min Endellion. Egentligen var hon färdig före semestern, men nu är hon även fotograferad (och blockad).

Jag valde att göra en avsmalnande ärm istället för en rak (jag minskade var 6:e varv).

Avslutade ärmen på samma sätt som man stickar efter halskanten (så är det inte i beskrivningen).

Och då fick jag självklart göra på motsvarande sätt i nederkanten.

Då stora delar av tröjan är stickad med 3 färger är den härligt varm och passar ypperligt på vårpromenaden.

Som vanligt ser det varmare ut än det är när vårsolen kommer fram.

Det känns som om detta projekt tagit oerhört lång tid att sticka, men med tanke på att jag påtvingades ett uppehåll (pga armbågsfrakturen) och att jag även stickat annat under tiden har det ju inte det (ungefär 3 månader).

Nu kan jag i alla fall njuta min vackra tröja.

Beskrivningen till Endellion finns på ravelry.

Och jag kan fylla i 8:e rutan på min UFOMake2024.

Nu är de 2

Att sticka mönstret på sockorna Field har inte varit riktig TV-stickning, särskilt inte som jag stickat i dubbelt garn. Det gäller att göra kornmaskorna lösa, då går det lättare.

Gillar den lilla ”aura” mohairen gav i skaftet, sockgarnet Zelda känns ganska ”torrt” men det beror säkert på att det innehåller 40% hampa, men det är varken superwashbehandlat eller syntetförstärkt (det är hampan som är förstärkningen och det skall bli spännande att se hur det håller).

Tråden är lite kortare i Zelda (350 m/100g) än i vanligt sockgarn vilket gjorde att jag inte fick mycket rester kvar på 100g, en anledning kan ju vara att kornmönstret säkerligen drar en hel del garn.

Jag tyckte att foten växte lite när jag tvättade upp sockorna, måhända stickar jag lite lösare i garnet.

Är i alla fall mycket nöjd med sockorna, tycker att de blev supervackra.

Trots att kornmönstret var lite pilligt att sticka är jag fortfarande sugen på att sticka Camilla Vads Field sweater (eller om det blir en kofta) som jag snott mönstret från.

Och jag kan fylla i 7:e rutan på min UFOMake2024, REDAN!

Min lösning

Hur jag än nåltovade (från rätsidan) utmed framkanterna på min Konstepedemikofta fick jag inte kanten att fästa (det kan vara så att jag inte är tillräckligt ihärdig, att nålarna sär utslitna eller så är det något skumt med garnet), så jag klippte bort det yttersta ”skrufset” så att jag fick en ren kant. Jag har faktiskt stickat en liten provlapp som jag planerar lägga med när jag tvättar, skall bli spännande att se vad som händer med den.

Sedan plockade jag upp maskor med ett betydligt tunnare garn än vad jag stickat koftan i, och stickade infodringar. Det är inte första gången jag gör på detta sätt och jag tycker att resultatet blir bra (även om jag är väldigt förtjust i fina band).

Jag gillar förresten att använda Säkerhetsnålar när jag nålar i stickat.

Är i alla fall mycket nöjd med min kofta även om den inte blev som jag trodde när jag satt på kursen och planerade, jag hade inte de färger i stashen hemma som jag trodde och planen var att det koftan skulle stickas utan garninköp. Nu blev det garninköp till slut i alla fall, men lite kompletteringar brukar det bli i de flesta restgarnsprojekt.

Är så nöjd med mönstret på oket som jag gjorde med inspiration av tegelhuset vi satt i på kursen, och lite stolt över min lösning med de förkortade varven (syns ännu bättre här).

När vi var ute och fotade igår var det verkligen råkallt, men jag vill ändå skryta med mina fina infodringar.

Och jag kan fylla i 6:e rutan på min UFOMake2024.

Båda paren klara

Är riktigt stolt över att fått detta projekt ur stickkorgen, mina ensamma sockan Luddan har legat allt för länge.

Enda anledningen till att de blivit liggande är väl att jag inte använder raggisar så mycket, jag använder mest tunnare sockor, men nu kanske det blir ändring på det.

Klappar mej själv på axeln genom att fylla 2 rutor på min UFOMake2024, funderade på om de skulle få dela ruta men man måste ju vara snäll mot sig själv. Redan 5 rutor fyllda och det är fortfarande januari!