Idag fyller bästa maken år.
Vanligen får han handstickade strumpor, i år blev det istället en Ola och en Turn A Square.
Båda är favoritmodeller som jag stickat tidigare.
Han har själv valt färg för att matcha nya vind/regnjackan.
Jag har stickat i dubbel tynn alpacka från Du store alpakka, till ränderna i mössan har jag använt lite Noro silk garden, se här.
Grattis bästa maken!
Det var nog inte den svårstickade rapporten som satte käppar i hjulet för Bessyboot, inte bara i alla fall, det var nog snarare färgvalet.
Efter att ha blängt på stackars BessyBoot i flera veckor utan att komma vidare, provade jag med en spegel för att se hur båden skulle se ut färdigstickad. Sedan repade jag upp en del av bården, bytte ut färgerna och stickade om.
Det verkar vara ett genomgående problem i detta projekt. Jag valde nog färger på ”fel” sätt från början, jag valde varje färg för att likna originalets färg så mycket som möjligt (förutom att jag bytte de gröna mot blåa) istället för att titta på hur färgerna interagerar mot varandra. Hade jag stickat en provlapp innan, inte för stickfasthetens skull utan för att testa färgerna i mönstret, så hade jag sett detta (men det hade väl varit för enkelt).
Nu känner jag mej tillräckligt nöjd med denna rapport för att gå vidare och välja färger till nästa bård.
Det går långsamt framåt för min gula Mouline nu när syfestivalen passerats som mål, jag har ju dessutom passerat projektets roligheter, enfärgad slätstickning är inte det som engagerar mej mest.
Jag stickar i alla fall några varv här och där utan att känna stress. Funderar lite på att lägga undan projektet och fortsätta vid ett senare tillfälle nu när jag har så många andra roliga projekt på stickorna. Måhända blir det en vårkofta.
I somras köpte jag handfärgad riktigt rosa tjock mohair på Sticka på Alvar, nu kunde jag inte hålla mej längre.
Jag hade en tanke om en tröja i bruten resår, eventuellt med kort ärm beroende på hur långt mina 600 meter räcker. Men när jag provlappade kom jag fram till att mohairen inte alls gillade det, den blev vackrare i slätstickning och resåren gjorde att den nästan kändes stickig eller i alla fall inte lika mjuk och gosig som i slätstickning.
Slätstickning på stickor 6 mm fick det bli. Det växer fort på så stora stickor, samtidigt känns det i händerna så jag måste variera med andra projekt (men det finns ju en del att välja på just nu).
Förra helgen höll jag kurs i att sticka magiska ränder, en teknik som jag inte riktigt blir mätt på. Tycker att det är så kul att den ena sidan av materialet blir långrandig och den andra tvärrandig.
Som uppvärmning inför kursen påbörjade jag en mössa där jag stickar halva mössan med ena sidan ut och halva med den andra (vilket innebär att det blir tvärt om på insidan). Det ena garnet jag stickar i har jag spunnit själv (från ”ernhörningsfällen”) och det andra har jag färgat själv (för mycket länge sedan).
Speciellt kul är det att se hur det flerfärgade handspunna garnet beter sig när det blir stickat och jag tycker att det passar så bra i just denna teknik. Både garner och stickor är tunna, det handspunna garnet är corridaleull och ungefär 430 m/100g.
