Ungefär 1600 dagar efter att jag lade upp första maskan blev mina spedemuddar äntligen klara (undrar om det är någon form av rekord?). 
Jag har plockat bort glittertråden i uppläggningen,
broderat en skuggkant, 
broderat dit pärlor, 
sytt fast ett vackert band (den observante ser att bandet inte fanns med på förebilden…)
och avslutat med en riktigt ”blingig” knapp.
Att bilderna pekar hit och dit är bara bloggers förtjänst, jag har försökt bestämma själv men tröttnat och gett upp:-(Det blir fina rutor när man stickar flerfärgskrus.
Brunt brukar ju inte vara min favoritfärg, men naturbrunt och naturvitt är faktiskt inte fel på något sätt. 
Jag gillar när tumökningarna blir en fin dekorativ detalj. 
Mönster finns faktiskt även till dessa vantar:
Tycker det orange mönstret kring handleden nästan ser ut som ”flames”. 
Lite kaxigt i en gammal teknik…
Gillar du modellen finns det faktiskt mönster även till dessa vantar:-).Direkt när jag fick se BOLERON, kände jag att jag bara måste. Garnet beställdes direkt, och trots att jag är distansdeltagare i KALen har jag lyckats hålla mig tills nu. Boleron har varit tumstickningsmorot.
Funderar nu på vad som talar FÖR att man bara ”steekat” en bit av kroppen eller om det finns något som talar MOT att man ”steekar” och stickar runt hela stycket. Tycker denna halvlösning känns otroligt förvirrande. Antingen eller känns mer logiskt, men ”steekning” för att sedan klippa upp är inte min starkaste sida.Vantarna som jag började brodera förra helgen är klara. Vantarna är lagom till normalstora händer, men lite stora för mej (borde ha kört dem i tvättmaskinen en gång till) och jag funderar på vad som händer om jag valkar en gång till med broderi.
Vet inte vad som lyser mest, vantarna eller solen.
