Jag vill ju gärna ha (minst) en tvåändsstickning på stickorna. Dessa vantar påbörjade jag faktiskt före de redan färdigstickade vantarna i självrandande garn men de klev före.
Garnet jag stickar i har jag spunnit själv. Jag har redan lärt mej att ullen (corriedale) kanske är lite för mjuk för tvåändsstickning (eller så är det jag som inte spunnit på bästa sätt), att jag borde tvinnat garnet ännu mer och att garnets ojämnhet blir ännu tydligare i krokmaskmönstret. Jag fortsätter i alla fall, färgen är magisk.