I december förra året hade jag en ullkalender från A little sheepish art, den som följer mej på instagram kunde nog inte missa hur jag med stor nyfikenhet öppnade paket med 50 g fiber varje dag. Jag hinner inte spinna (och tvinna) 50 g fiber på en dag, långt därifrån. Jag hann nog spinna de första 3 dagarna under december, det var väldigt intressant att spinna olika fibrer och jag har några 50g härvor liggande någonstans (återkommer om dem en annan dag).
Min tanke med kalendern var att få prova olika fibrer som jag kanske inte skulle skaffa annars, men jag tänkte inte på att det kanske skulle vara svårt att hitta på någon användning för dessa små härvor (som säkerligen får olika grovlek). I mitten av februari samlade jag ihop fibrer från 5 olika dagar (5, 11, 14, 16, 18) som jag tyckte passade ihop färgmässigt för att spinna dem tillsammans i någon slags combospin (vilket man kan göra på många olika sätt). Min tanke var att jag både skulle få känna på de olika fiberblandningarna och att det skulle bli lite mer än 50g.
Fibrerna jag spunnit innehåller shetlandsull, BFL, merino, corridale, bambu, tussahsilke, tribal nylon och glitterull så det är verkligen en salig blandning. De har varit lite olika att spinna, tror jag gillade duvan bäst.
Jag fick ihop ganska precis 900 meter (ungefär 345 m/100g) vilket egentligen är lite för lite för att räcka en tröja, Jag tvinnade ihop den sista lilla snutten med en annan fiber jag spann som jag trodde skulle passa in, men den var nog lite ljus. Här har jag i alla fall 40 m extra garn i värsta fall. 250 g fibrer var mao lite snålt om man tänker tröja, men så långt tänkte jag inte innan, jag valde bara några färger jag gillade tillsammans (men man lär så länge man lever).
Tycker att garnet ser fint ut både i härva och uppnystat så suget att sticka i det blev stort. Jag tänkte mej en enkel tröja stickad uppifrån och ner (räcker inte garnet kan ju ärmarna bli korta), samtidigt är enfärgad slätstickning inte min bästa gren. Istället tog jag fram beskrivningen till Sarkle som jag länge varit sugen på (egentligen är det koftan med samma ok jag helst vill ha men det kändes lite komplicerat att försöka räkna ut hur jag skulle lösa framkanter etc. med min begränsade garnmängd). Det är kanske inte det bästa att sticka strukturmönster i självrandande, flerfärgat och något ojämnt garn, men jag tänkte att syns inte strukturmönstret så har jag i alla fall haft roligt. Det visade sig att Sarkle är stickad nerifrån så jag har extra kul när jag försöker se till att strukturmönstret funkar att sticka uppifrån.
Och jag är så nöjd, det blir faktiskt jättefint och jag har så roligt. Jag vet att färgerna på bilderna är olika, min kamera verkar inte gilla det blå i garner och verkligheten är någonstans mittemellan.
