Författare: Maria

Sockan Vinter

På sockan Vinter har jag har valt att placera mönstret på tån då jag tänker att jag kan sitta och titta på mönstret när jag sitter i min fåtölj (med fotpall) och stickar kalla vinterdagar.

Jag önskar att jag hade en öppen spis med en värmande brasa, men drömma kan jag i alla fall.

Mönstret är gjort i tekniken roositud (tekniken kallas även roosimine). Denna teknik förekommer främst på estniska vantar och knästrumpor. Att göra roositumönster kan närmast jämföras med att brodera plattsöm samtidigt som man stickar. På dessa sockor har jag använt tekniken till ett mer organiskt mönster än man traditionellt gjort.

Sockan Vinter stickas från tån och upp och har en häl med hällapp för bästa passform, kilen är placerad under foten. Foten är helt slät förutom den förstärkta hälen.

Sockan Vinter är en syster till sockan Höst som jag designade till Nordic knitting Society i höstas, sockan Höst finns både på svenska och engelska. Beskrivningen till sockan Höst finns nu även på Ravelry.

Använder du koden VINTER (glöm inte att trycka apply) när du checkar ut får du 20 % rabatt på beskrivningen till både sockan Höst och sockan Vinter ända till på torsdag (6/2 2025). 

Det blir ingen slipover

Snowflake vest har fått både nederkant och en polo (istället för vanlig halskant). Den fick inte följa med på semestern och har fått vila i väntan på beslut.

Beslutet är nu taget, det blir ingen slipover, det blir en tröja istället. Det finns 1 projekt på ravelry med ärmar, det ser obra ut men jag chansar ändå, tycker att det känns som den blir för tjock/stor för att vara slipover.

Tunn men varm

Tror att mössan stickad i magiska ränder åt 2 håll kommer att bli en favoritmössa, den är tunn och varm och sitter som en smäck.

Det har inte varit en snabb stickning då stickorna varit tunna (2½ och 3 mm) men så värt det. De magiska ränderna är roliga att sticka, mycket effekt utan att det är svårt, det är som att sticka resår med lyfta maskor och man kommer in i någon slags rytm när man stickar.

Mössan är helt vändbar, båda in och utsida ser likadana ut.

Det har varit så spännande att se det handspunna garnets färger förändras. Det var inte så länge sedan jag spann det men jag mindes inte/hade ingen uppfattning om hur det skulle bli uppstickat. Garnet var nog mer rosa än jag trodde och jag blev lika glad varje gång något gult eller blått dök upp i stickningen.

Jag kan absolut tänka mej att använda de magiska ränderna på samma sätt igen, funderar bara på vad jag skall göra.

Jag spinner inte så mycket, men det blir ändå någon härva här och där och jag blir verkligen nöjd när jag lyckas sticka något av garnet (om du klickar på länken och scrollar neråt kan du se vad det blivit). Med denna mössa blev jag dessutom väldigt nöjd.

Julkalendertröjan

Julkalendertröjan blev faktiskt färdigstickad före semestern.

Otvättad
Tvättad

Nu är den även tvättad och fotograferad. Tröjan är årets första färdiga projekt.

Kanske inte det snyggaste jag stickat, den fick ett randigt utseende som jag inte förväntat mej. ”Bottenfärgen” som består av flera olika blå toner, och som jag valde ordning på innan jag packade in dem känns nästan som en färg. ”Mönsterfärgerna”, som jag inte planerade bildar på något sätt ett randigt mönster och endast den första (syns bättre här) var tillräckligt spräcklig för att inte se ”enfärgad” ut (jag tyckte innan att alla minihärvorna var väldigt spräckliga).

Jag är ändå nöjd, tröjan är jätteskön och den kommer att bli en perfekt vardagsT-shirt.

Det var ett lärorikt projekt, nu vet jag lite mer om vad som händer när man stickar med flerfärgade/handfärgade garner. Det är också kul att ha en kalender med beskrivning till. Det är verkligen en lärdom, köper man en garnkalender, det spelar ingen roll hur fantastiskt garnet är, utan beskrivning blir garnet lätt liggande.

Semesterprojekt 5

Kvällen innan jag åkte på semester tyckte jag det var lite tråkigt att lämna spinnrocken när jag äntligen kommit igång att spinna igen, nästan varje dag.

Inspirerad av kompisen Christine som började spinna på stödd slända till en semester letade jag fram en av mina sländor (man kan undra varför jag har flera sländor när jag inte kan använda dem) och lite ull (ullen kommer från Rodens ullbruk och är egentligen för fin för detta experiment men jag tänkte att jag behövde välpreparerad ull och detta var vad jag hittade). Jag kan inte spinna på slända, har provat några gånger och 2015 var nog senast, det brukar sluta i att sländan ligger på golvet och att jag är frustrerad. Nu kände jag i alla fall att det kunde vara dags att prova, att ge mig 1 kvart om dagen.

Jag spann inte varje dag, men nästan, och det lilla nystanet på min turkiska slända växte vackert och inspirerande. Jag försökte vara accepterande mot min klumpighet och tyckte att det gick bättre och bättre i alla fall.

När det började närma sig hemfärd tog jag av nystanet och tvinnade det. Detta är fördelen med den turkiska sländan, dvs att man först kan spinna sin tråd och sedan tvinna den och ha ett färdigt 2-trådigt garn samt att den är liten och lättpackad förstås. Jag hade 100 g ull med mig och han spinna ungefär 13 g. Ambition och resultat…

Att jag ”börjat spinna på slända” resulterade dessutom att jag köpte 2 sländor till, båda stödda. Stödd slända är, om jag förstod rätt, vad man traditionellt använt på Madeira. Den vänstra är gjord efter förlagor man hittat på öns västra spets, vid Ponta do pargo. Den högra behövde kompletteras med en sticka. I mitten ligger en diz (vet inte vad detta lilla verktyg heter på svenska) som man använder när man preparerar ullen.