Tänk att ha en master i stickning, det har Matilda Norberg. Häromdagen fick vi en inspirationsdag med henne.
Så spännande att höra hennes prat om material, form och struktur. Hur envist hon har skapat sina egna material och former.
Hon hade också med några av sina plagg.
Dagens ord blev monofilament!
Det skall ju inte vara så mycket svårare att sticka med två än en färg när man maskinstickar.
Efter övningen med vanten håller jag inte riktigt med, det som gör det svårt är att man bara ser avigsidan och det är lätt att missa om det ”händer något”. Händer det något är det dessutom svårt att se när man skall rätta till. Jag ritade i alla fall ett mönster i designa knit. Utgångspunkten är ett isländskt mönster som jag gjort om lite.
Här är det lätt att se att rapporterna är olika.
Skön och varm halskrage stickad i Indiecita.
Efter att jag förkortat ärmarna något
och tvättat blev den maskinstickade koftan precis som tänkt.
Idag skall projektet presenteras i skolan.
När jag började sticka garnomeras durkslag
tänkte jag faktiskt inte på att
vårt durkslag från 80-talet
och som vi faktiskt fortfarande använder
har precis samma gladgula färg som linet jag stickat sjalen i.
Det gick bra ända fram till tummarna, sedan tappade jag av någon (inte så ovanlig) anledning farten.
Nu är även tummarna på plats och mina färgglada mysterievantar är klara.
Såg någonstans att inspirationskällan var en mosaik i vitt, turkos och beige…man kan inte tro att mina vantar kommer från samma planet, men nöjd och glad är jag. 
