För ett par veckor sedan teststickade jag Klarymittens av Klara Nilsson.
När jag började i föreslaget garn med föreslagna stickor blev mudden alldeles för vid för min hand (jag har små händer), så jag fick byta både garn och stickor (till mudden).
Innan första flätningen ser vanten giganormus ut,
men sedan drar arbetet ihop sig rejält.
Det var lite klurigt att både fläta och sticka med 3 färger (och binda flotteringarna) samtidigt, min lösning på flätvarvet blev att först fläta alla maskor, sedan sticka varvet.
När jag kommit såhär långt tog det vita garnet slut, vilken tur att jag har en kompis som kunde donera ett par gram. Skönt att slippa köpa garn då vantarna annars stickade av garn från skåpet.
Avigsidan ser speciell ut,
och vanten är ganska trång innan blockning.
Efter blockning passar de utmärkt.
Jag hade hoppats på en solig vinterdag för att fotografera mina vantar.
Det blev inte så, men vi hann fotografera innan snön regnat bort helt (det finns fortfarande något isigt snöliknande kvar i Stickholm).
Hittade i alla fall en lysande stjärna.
Vantarna är så varma och sköna och jag är stolt över att de blev färdigstickade direkt, med tummar och allt.