Trots värsta sommarvädret och Stockholm maraton stickades det för fullt i butiken igår.
Många inspirerande projekt var på gång och på. 
Detta var våren sista stickcafe, nästa blir efter skolstarten i höst.Att spetsstickning är beroendeframkallande är väl ingen nyhet. När man väl är fast i ”träsket” så hittar man bara nya intressanta projekt och antalet påbörjade sjalar bara växer, men roligt är det.
Igår stickades det spets i butiken. Helene berättade lugnt och metodiskt hur lätt det faktiskt är att följa de diagram som spetsstickningen ofta bygger på. 
Då eleverna var nybörjare var det björklöv som gällde och det är spännande att se hur olika de ter sig i olika garn. 
Jag passade på att sticka lite på min Aeolian. Har gjort 6 repetitioner på Yucca-mönstret (som är identiskt med de löv som övriga stickade under kvällen) och funderar på om jag skall sticka 2 repetitioner till eller börja med Agavemönstret. I denna stickning har jag inte bråttom utan njuter för fullt av vackert sjalmönster (det är främst kanten jag ser fram emot) och underbart garn.Igår var det ett helt gäng glada Västeråsstickerskor i butiken för att få inspiration om hur man kan förgylla sin sjal med en kant.
Helene visade hur man kan sticka en volangkant direkt från ”öppna” maskor men även hur man plockar upp maskor för att sedan sticka en spets som löper vinkelrätt mot den upplockade kanten. 
Jag är övertygad om att eftermiddagen gav inspiration till att använda någon av de kanter man kan hitta i böcker eller på nätet till en egen sjal eller att våga sig på någon sjal man inte vågat prova tidigare. Kanske blir det en LaminariaKAL:-).
Själv fortsatte jag på volangkanten på min ”Ruffel & Båge” där varven nu är riktigt låååånga.För att hinna prova så många tekniker som möjligt från Marias Gullbergs bok Virka Muddar gäller det att ligga i.
Denna workshop är nog en av de mest intensiva vi har men alla brukar få mersmak och vilja virka mer och förhoppningsvis inte enbart göra provlappar utan virka muddar också. 
Min ena flodpärla är färdigvirkad (förutom kanten som jag inte beslutat hur den skall se ut) och nummer två påbörjad. 
Till min förvirring blir nummer två betydligt bredare än nummer ett, men jag har beslutat mig för att detta inte kommer att synas när jag har dem på (får väl bara visa en hand i taget eller nåt) så jag repar inte upp för att virka hårdare, inte än i alla fall. Virkade även lite hålkrus som omväxling.
Jag vet inte för vilken gång i ordningen Maria Gullberg höll påsvirkningskurs i butiken, men det var lika trevligt som vanligt.
Det påbörjades påsar i olika färger och alla fick smaka på att en rundvirkad botten inte alltid blir helt flat (men övning ger färdighet säg det).
