När kompisen, som nyligen startat upp sitt företag som garnfärgare frågar om man vill sticka upp en socka till syfestivalen särger man givetvis inte nej.
Garnet är glatt och neonigt och företaget heter Mooike.
Börjar med en chockrosa rå och fortsätter i allsköns neon. Sockmodellen är min favorit, Eva.
För att aldrig vara utan stickning har jag en sockstickning i min handväska, man vet ju aldrig var man kan få en liten stickpaus.
Just nu stickar jag i det fina sockgarnet från Avelsås (ren ull och inte superwash) som jag köpte på Haendigt. Som vanligt stickar jag efter beskrivningen till sockan Eva (som jag numer kan utantill), här kompletterad med lite rib på fotens ovansida och skaft. Var lite osäker på om beskrivningen skulle passa garnet, men första sockfoten satt perfekt.
Den har nu fått skaft och sällskap av en pågående socka nummer två.
Jag hittade ett färgglatt sockgarn i skåpet.
Tror att färgerna passar min unicornälskande yngsta dotter, så det fick bli födelsedagssockor till henne.
Har utgått från min älskade grundbeskrivning sockan Eva och kryddat med bruten resår på skaft och fotens ovansida.
Det blev ju lite kvar av det fina ITO-kido garnet när jag stickat sockorna.
Garnet var för fint att bara låta ligga så jag letade fram lite Trekking som Tant kofta färgat. Jag köpte ett kit med retrofärger som jag tror hette ”mina gamla moppar” för massor av år sedan. Som vanligt har jag utgått från beskrivningen till sockan Eva, ungefär i alla fall eftersom jag stickar ut minnet.
Färgerna passade så bra ihop.
Nu är det inte många meter av ITO Kido kvar, känns bra att ha utnyttjat allt av det fina garnet.
Den röda sockstickningen har legat i handväskan, några varv här och några varv där blir plötsligt en hel sockfot,
och sedan två. Det är dags att ge sockorna ett par skaft. Jag tänker mej något växtlikt i det både självrandande och spräckliga sockgarnet Wunderkleks (båda nystanen till höger kommer faktiskt från samma boll), får se hur det blir.
