Blir man inte nöjd med första försöket till montering…
är det ”bara” att sprätta och göra om. Andra försöket fick avslutas med lite kompletterande äkta sömnad. Nu är jag hyggligt nöjd, projektväskan har en dragkedja som går att öppna och stänga samt foder (dock något stort) med ficka. Det blir förhoppningsvis bättre nästa gång, för jag har faktiskt blivit sugen på att göra fler.
Vad tror du om vädret till Midsommar?
Jag litar inte på vädergudarna, jag kommer att packa ner mina nystickade halvvantar Blommig i bagaget.
Istället för blommor i håret blir det blommor på händerna, eller varför inte både och?
Viktigast känns i alla fall varma händer när man skall ut för att plocka blommor och klättra över gärdsgårdar (eller vad nu traditionen föreslår).
Runt handleden på Blommig är det blommiga ränder, på handryggen flerfärgat bellismönster och på handflatan ett enkelt prickmönster, roliga och enkla tekniker att sticka (och man stickar aldrig med mer än en färg i taget).
Självklart har Blommig tumkil.
Chansar du på vädret eller vill du också sticka ett par Blommig till midsommar? Börjar du nu hinner du kanske sticka flera par. Beskrivningen finns på Ravelry och ända fram till midsommarafton är det 20% rabatt på beskrivningen om du använder koden MARIASGARN och trycker på <apply>.
Det känns verkligen inte som sommar ute, så att sticka vantar känns inte speciellt udda.
Mitt första färdiga vantpar i vantsommar 2022 blev de cerise tvåändsstickade vantarna med intarisiamönster i svart och vitt.
Jag är riktigt nöjd. Lite extra pilligt att sticka (som intarsia alltid är), men så effektfullt.
Bara den lilla dekoren på handflatan skulle räcka för en hel vante egentligen.
Den observante ser att jag ändrat lite i listan. Jag har tagit bort det opåbörjade kitet med garn till vantar från Norrland då jag tror att jag kommer att sticka sådana när jag går stickresan 2 i höst, har istället lagt till ett par blommiga halvvantar som jag håller på att designa som kursmaterial och ett par halvvantar med stjärnmönster som jag skall teststicka. Listan är lite lång, hoppas sommaren också blir det.
Min Austasjöen blev en riktig sommartröja.
Färgerna gör att den passar perfekt över somrigaste klänningen. Det svenska sommarvädret är ju inte alltid att lita på.
Den är ju dessutom ganska tunn.
Även om det inte framgår av bilderna klämde jag in några förkortade varv nertill bak för att slippa glipa när jag använder tröjan till byxor (är lite känslig mot det). Resåren fick jag sticka 2 gånger. Glöm aldrig att kolla vilken resår du gjort i halsen och på ärmmuddarna när du skall göra resåren nertill om du har kort minne (det går så mycket snabbare än att sticka resåren två gånger och är betydligt roligare), får vara glad över att jag inte hann fästa tråden första gången. Jag hoppade över mönstret nertill på ärmarna, planen är att göra lösa muddar längre fram.
När jag är ur form stickar jag gärna sockor, det känns tryggt och lugnt. Litet och pretentionslöst projekt som alltid blir något användbart oavsett hur resultatet blir. Eftersom jag alltid har en sockfot i handväskan brukar det ligga en, eller flera sockfötter som bara väntar på att få ett skaft av något slag, så även nu.
Flerfärgsstickning är alltid roligt, ofta stickar jag små och lättmemorerade mönster, här har jag istället valt att göra precis tvärt om och har ritat ett organiskt mönster.
Mönstret tar hela hjärnan i anspråk vilket gör att den inte kan fundera på annat utan håller sej helt lugn och fokuserad, verkligen jättebra.
Mönstret är faktiskt ändå inte särskilt svårstickat då varje strumpsticka får en rapport, och hamnar någon maska lite fel är det ingen som ser. Dessutom drar de små muscherna blicken till sej, om man nu gillar muscher.
Det är så spännande att se hur olika mönstret blir på de båda sockorna då garnet Wunderkleks har långa och varierande rapporter. Som syskon, lika med olika. Nu måste jag sticka ett par med mönster i ett enfärgat garn, bara för att få se skillnaden.
