Efter ett par månader i handväskan har det blivit ett par sockor, startade i början av mars.
Har stickat på bussen, fik och lite här och var.
Helt plötsligt är de klara, utan någon ansträngning alls.
Dessutom stickade i restgarn, rester från sockorna Lovely (och det blev faktiskt över 10 gram över).
Som vanligt har jag utgått från sockan Eva, stickad från tån med kil och förstärkt hällapp, en beskrivning som jag numer kan utantill, det känns så tryggt och vilsamt.
Äntligen något färdigt, det känns som det var ett tag sedan sist.
Det var ju inte så mycket kvar på Colour my stars socks när jag kom hem från irlandsresan, så det var bara att ta tag i det sista. Roar mej som vanligt att fotografera före och efter blockning, älskar att studera skillnaden.
Vi har ju haft en, av många orsaker, lite vinglig resa från start till mål med många störande moment,
så jag är faktiskt riktigt stolt över att de blev färdigstickade fast det tog över 1 månad.
Kanske kändes det lite extra tungt då jag precis stickat Follow your stars socks, de är ju ganska lika (men ändå inte).
Det var i alla fall så värt det, sockorna blev så vackra och jag är så glad över att jag bytte mönsterfärgen till Fingerborgs Favorit i färgen svalka, det blev verkligen perfekt med norrskensstjärnor.
Här är min stjärnfamilj, får se vad Christine ställer till härnäst, jag hoppas på mössa (har provat en prototyp som var ”min”).
Drawing sweater blev verkligen vacker, är så nöjd med mitt garnval.
De vita blommorna står sej verkligen vackert mot det spräckliga garnet i kroppen.
Valde att göra ett sprund i sidan och att göra bakstycket något längre än framstycket.
Hade hoppats på värme och blommande körsbärsträd vid fotograferingen, men jag hittade varken eller.
På höstens syfestival kunde jag inte låta bli att köpa en vackert handfärgad socktub av Limmo.
Fast den verkligen är vacker har den blivit liggande, men tack vare Ann-Britt/Rät & Avigs utmaning #12hälarpåettår där #marshälen är en #istickshäl kom jag igång.
Jag vet inte om tanken är att man skall börja med att dela på tuben, jag började med att göra en tå i ena ändan,
och sedan en tå i andra ändan.
Sedan var det dags för häl, jag gillar egentligen inte istickshälens passform (och att det inte går att förstärka den) men hade läst att det finns en variant med lite extra förkortade varv som skall sitta bättre och som jag var sugen på att prova. Gillar ju alltid att testa nytt.
Hälarna ser ganska klumpiga och lustiga ut.
Dags att dela socktuben och sticka mudd.
En mudd till och så var sockorna klara, tycker fortfarande att de ser lite konstiga ut.
Men efter blockning ser de helt ok ut,
och sitter helt ok. Jag brukar sticka mina sockor på 56 maskor (istället för 60) och det märks på passformen. Men vackra blev de!
När jag väl kommit fram till en, på mej passande, ärmvariant gick det ganska snabbt att sticka klart ärmarna.
Det gick faktiskt, med målet i sikte, till och med ganska lätt att fästa alla trådar.
Sedan var det bara att plocka upp den tillfälliga uppläggningen i halsen där jag gjorde en lite högre krage än i beskrivningen, tror den passar bättre på mej.
Är verkligen nöjd med min Robinia,
även om vägen mot färdig tröja (det känns som om jag stickat 2) varit lite ojämn.
Den är färgglad, men ändå inte skrikig.
Den är ganska varm, så den kommer bli fin att bära ute i vår och idag känns det som om våren är i antågande här i Stickholm.
Jag har i princip inte köpt något nytt garn till min Robinia, det enda jag kompletterat med (alla restgarnsprojekt behöver något nytt) är lite mohair, bara för att jag ville ha mer passande färg. Det blev en hel del restgarner över, det skulle nästan räcka till en likadan tröja till. Det är verkligen kul att sticka i restgarner/blanda garner från stashen så jag planerar redan nästa projekt.
