FO 2024 – Sida 2 – Marias garn

Zebrarandiga Eva

Känns alltid lika bra när ett par sockor blir färdiga.

Mina slätstickade ”handväsksockor” känns gratis då jag stickar dem när det blir oplanerad paus.

När vi skulle fotografera dem igår hade någon tappat en del av en halvvissen pelargon i en riktigt härlig ceris färg på trottoaren.

Härlig kontrast mot det svartvita.

Beskrivningen är min favorit, sockan Eva.

Härligt att fira SOCKTOBER med nystickade sockor.
SOCKTOBER firar jag dessutom med att lämna 20 % rabatt på alla mina sockbeskrivningar (det finns faktiskt ett 40-tal) om du anger koden SOCKTOBER när du checkar ut i kassan på ravelry.
PS jag har samlat alla mina sockor i en ”bundle” som du hittar här.

1 + 1 = 1

Nyavmaskad såg min blå sjal inte mycket ut för världen,

blockningen gjorde susen, som vanligt,

Jag har stickat i lite olika entrådiga garner som fanns i skåpet, de blå c:a 600 m/100g (mest Kampes 1-trådiga) det vita kommer från Solkusten (som inte finns mer) och är lite grövre.

Beskrivningen till själva sjalen kommer från min sjal Halvan som finns i min bok ”Sticka en lätt, en svår eller en mittemellan”,

kanten med blommiga ränder kommer från sjalen Tussilago.

Är riktigt nöjd med kombinationen.

Tummar på

Min version av lille Svens vantar är klara, båda har fått tummar.

Här är vantarna även lättblockade (ville inte töja ut resåren), de blev så mycket slätare och finare.

Det var verkligen kul att göra en vuxenversion av barnvantarna.

Måhända gör jag en barnvante i vuxenstorlek längre fram, då kan jag kanske utgå från beskrivningen i Karins bok Sticka svenska vantar.

Tycker att det blev fint med ”mönstermaskan” på slätstickning, både på handrygg och utmed tumkil och tumme. Filcolanas Pernilla är lite runt och bra på att visa upp texturen.

Handflatan är helt slät.

Detta är 7:e paret färdigställda vantar i min allt för långa lista i Vantsommar 2024.

Helt i handspunnet

Jag tror att detta är det första hela plagget jag gör i handspunnet garn (Reidun har ju inga ärmar), det känns lite speciellt faktiskt.

Att välja bruten resår var ett smart val, tekniken döljer en hel del ojämnheter i grovlek och framför allt tvinning (garnet är ju producerat under väldigt många år så det finns inget som är konsekvent i det).

Modellen är ungefär som Åshild, men detta garn är klar tunnare så jag har bara låtit mej inspireras.

Jag känner mej riktigt stolt.

Även om jag inte riktigt minns hur jag tänkte när jag började spinna så tror jag att det var ungefär såhär jag tänkte mej att färgerna på garnet skulle fungera.

jag får ofta frågan hur lång tid det tar att göra en tröja, i detta fall 12 år!

Enkelheten

Enkelheten såg verkligen smal ut när den var färdigstickad, men efter blockning (jag drog bara ut tröjan lite lätt och lade på en frottehandduk) såg kroppen mycket bättre ut, ärmarna är dock fortfarande ganska smala.

Sprundet i halsen kan man låta vara som det är eller knyta ihop med en I-cord. Jag hade bespetsat mej på att använda den fina silverknappen jag fick av äldsta dottern för några jular sedan, den har bara legat och väntat på det perfekta plagget.

Istället för att göra knapphål valde jag att sätta dit en tryckknapp, halsen är lite trång att dra över huvudet när knappen är stängd (än så länge i alla fall.

Enkelheten är en lätt och skön tröja och jag är så nöjd även om ärmarna är en aning långa, jag tror dock att de kommer att dra ihop sej när jag använt tröjan ett tag.

Swen från Yarns & Barns (det är också därifrån beskrivningen kommer) är mjukt och skönt att ha mot kroppen.

Det gick faktiskt bara åt lite drygt 250 gram garn, inte 400 gram som det står i beskrivningen, men jag stickar en sjal av resterna.