Tyckte det var så kul att sticka Miss Evils vantar Hwila att det fick bli ett par till (så att vet att jag kan tyda mina anteckningar om jag vill göra fler senare, beskrivningen försvinner från youtube snart).
Plockade fram lite rester av plötulopi som jag redan nystat ihop dubbel när jag stickade min Islandskofta.
Sedan tog jag en bit här och en bit där (plötulopin är så lätt att tova ihop), med planen att vantarna skulle bli olika men ändå ha en samhörighet.
Avslutade med en rad muscher och vanlig resår.
Är nöjd med resultatet men insåg när vi var ute på promenad att om jag tappar dem i det stockholmska snöslasket kommer det att vara svårt att hitta dem igen.
Etikett: Hwila
Vantar av hemspunnet garn
Vanten Hwila passar perfekt till ett garn man inte har koll på, och så är det ju med hemspunna garner (i alla fall mina).
Det är bara att testa sej fram till en stickstorlek som passar bra till garnet och ger den sorts täthet på materialet man vill ha på vantar.
När man blockar vantarna ser de ut som helt vanliga vantar, vilket de inte gjorde innan (men det kan ju bero på att garnet är obalanserat).
Och de sitter som en smäck på handen.
Jag vill ju att vantar skall ha rejält med plats för tummen och det ger denna tumkil verkligen. 
Skall testa att sticka fler vantar med livslinjetumkil och ett par Hwila till har jag också på gång. Det gäller ju att sticka medans man minns då Miss Evils beskrivning endast finns kvar denna månad.
Annorlunda vantform
De ser lite lustiga ut mina Hwila (men de sitter bra på handen),
gissar att det beror på det handspunna garnet. 
Får se hur det ser ut efter tvätt och blockning.
Många delar blir det
om man stickar båda vanten Hwila samtidigt, men det känns bra nu första gången. Jag tror säkert jag kommer att göra fler.
Det gick ganska lätt att få ihop alla delar till något mer vantliknande. 
Vanten sitter redan som en smäck (även om det inte är en mössa) men man kan tydligt se att det handspunna garnet är ganska väldigt ojämnt.
Annorlunda konstruktion
Miss Evil Knits visar just nu hur man stickar hennes vante Hwila. Inläggen ligger endast kvar under februari, så passa på om du är intresserad.
Jag plockade fram mina handspunna garner, tänkte att det kunde passa bra då man anpassar stickningen efter garnet. Det var mycket länge sedan jag spann, jag har inte spunnit mycket och jag har inte stickat mycket av det jag spunnit (jag tror bara jag stickat Reidun, men den har jag i gengäld använt mycket) men det är nog inte så mycket av garnet som är användbart.
Dessa garner kändes som om de kunde passa till vantar och jag valde det till vänster.
Det är spunnet av Massamull som jag färgat själv för massor av år sedan (jag är lite sugen på att komma igång med spinnandet igen). 
De roliga med Vanten Hwila är att man börjar med tummen (och ni vet ju vad jag tycker om att sticka tummar), så det blir inga vantar liggande utan tummar..och förhoppningsvis inte tummar utan vantar.