Har ägnat hela helgen åt att tvåndssticka.
Denna helg handlade det om att sticka mönster med lös trådar, en form av intarsia skulle jag kalla det. Jag påbörjade (givetvis) ett nytt par vantar och många lösa trådar blev det. Den magiska ceriselila färgen har Lene Fredsminde från Bornholm åstadkommit på Wåhlstetds Z-tvinnade garn.
Tog även med mej mina sedan länge påbörjade vantar med ängersjömudd och mönster stickat på detta sätt på handryggen, börjar närma mej vantens topp nu.
Etikett: Intarsia
Det är inte intarsian som är svårast
Det hade varit så mycket lättare att göra efter beskrivningen och sticka Silvatica som en rak halsduk, men jag tror att jag kommer att använda en trekantssjal så mycket mer.
Själva stickningen är lätt men det blir många beslut att ta nu när jag sticker utanför diagrammet och måste hitta på hur mönstret skall se ut. Det blir verkligen en stickning som kräver både lugn och fokus.
Mest funderingar blev det när den mörkgröna mohairen började ta slut alldeles för fort. Till slut ersatte jag den av en mohair i helt annan grön färg och ändrade mönstrets utseende för att få det se planerat ut. Hoppas att det blir bra.
Mer intarsia
Jag har som sagt drabbats av intarsiafeber och även börjat sticka sjalen Silvatica från senaste PomPom. Jag föll jag direkt när jag såg den, det var givetvis inte tekniken som gjorde mej hänförd utan utseendet på sjalen. Men tekniken skrämmer inte utan gör det hela ännu bättre. I Silvatica görs intarsian dessutom på ett lite annorlunda sätt, man stickar ibland med en tråd och ibland med två. Jag använder inte halsduk så ofta så jag planerar att göra om sjalen till en trekant istället vilket kräver lite tänk och tankemöda, men det tror jag att det är värt. 
Första försöket blev inte alls bra och fick repas upp.
Försök två känns bättre då jag ökar mer sällan.
Beskrivningen består av 5 olika diagram och jag har nu stickat klart efter 1:a. Jag har ännu inte kommit upp i originalets bredd och hur jag skall hantera mönstret när jag gjort det får jag lösa efter hand. Jag har i alla fall väldigt roligt när jag stickar. Jag har bestämt att jag max får sticka några varv på Silvatica varje dag, annars stickade jag nog inte på något annat. 
Som basgarn stickar jag i en mullvadsfärgad pälsull från östergötlands ullspinneri som tydligen bara legat och väntat på detta projekt. Jag har plockat fram några olika färger på mohair som jag tror kan bli bra, om jag använder alla eller plockar fram fler får resan visa.
Elvan lever
Efter att jag repade upp Elvan fick hon vila medan jag åkte på semester på mitt håll.
Nu trivs vi ihop igen, jag bytte ut den kritvita mot naturvitt och det blev mycket bättre.
Elvan har faktiskt blivit min TV-stickning, med hjälp at KnitCompanion (jag vänjer mej vid att inte använda pappersbeskrivning) är det ganska lätt att följa beskrivningen fast den är beskriven varv för varv (över 700 varv), men varven är korta och stickningen är rolig. 
Har stickat halva sjalen och börjat minska. Hade en idé om att förändra formen då jag trodde att den skulle bli lite tarmig men bestämt om mej och stickar efter beskrivningen, den blir ändå c:a 50 cm på bredaste stället.
Ingen sommar utan sjalstickning
Jag är väldigt svag för intarsiastickning, tycker att det är så roligt att utmana trasslet. Det blir faktiskt inte så trassligt om man vänder stickningen konsekvent och gör smånystan där det inte skall vara så mycket av en färg (bobbiner är bra).
Många stickar sjalen Scout av Florence Spurling just nu (det pågår en KAL), jag valde istället sjalen Elvan av samma designer som jag varit sugen på ett tag. Beskrivningen är hysteriskt jobbig, skriven varv för varv (över 700 varv) men jag har tagit detta som ett tecken att äntligen lära mej/börja använda KnitCompanion (har gått kurs hos KnitAnnKnit). Jag startade sjalen för ett par veckor sedan men kom inte mycket längre än såhär innan jag fastnade. Det är varken stickteknik eller beskrivning som är problemet utan färgvalet. Den kritvita som blev så fin mot den gula i Batignolles blev det inte alls här. Jag har försökt att bortse från detta och fortsätta (tänkt att det blir nog bättre när resten kommer till), men det är bara inte kul.
Igår rev jag fram mina garner av liknande grovlek som den gula och planerade om färgvalet helt, skall det vara omstart så skall det. Det är ju lätt att lägga till eller ta bort en färg längre fram, bara jag blir nöjd med varje motiv innan jag fortsätter. Vi får se hur det går.
Sedan repade jag upp (det är verkligen inte kul att repa upp intarsiastickning) och har nu bara en liten snutt kvar.