När jag var på textilhögskolan tog vi en av bilderna i min mobil, lade över den i en dator och fixade till den lite. Vi hann dock inte sticka upp den …då.
Häromdagen kom det ett paket med detta fina porträtt på mina bästa döttrar, uppstickat på en av rundstickningsmaskinerna. Visst är det fantastiskt!
Etikett: Praktik
Passade perfekt
Fingervantarna vi stickade på min praktik passade favoritkappan bättre än bäst! Ibland funkar färgminnet 🙂
Textilmuseet
I samma hus som Textilhögskolan ligget det trevliga Textilmuseet.
När jag var där pågick tre utställningar, en fast utställning med sy-, stick- väv- och andra textila maskiner.
En vandringsutställning om material och miljö.
Blev glad när jag hittade lite information detta tyg, ett tyg som jag sydde en anorak i för massor av år sedan.
En alldeles ny utställning om tygtryck med motiv från kända konstnärer.
Det var lätt att spendera en halv dag eller mer här.
Spatiality
En av kurserna inom utbildningarna på Textilhögskolan heter ”Exprimental knitting”,
den skulle jag verkligen vilja gå som enskild kurs men vad jag förstod fanns inte möjligheten.
En del av elevernas arbeten fanns i alla fall utställda,
tyvärr bakom glas så fotografierna blev inte de bästa.
Det mesta är stickad på handstickningsmaskiner.
Ofattbart,
här har jag mycket kvar att lära.
Om någon har ett kurstips är jag intresserad!
Praktik på Textilhögskolan i Borås
Vi har precis haft en praktikvecka. Vad man vill göra på praktiken får man, i princip, välja själv, men man får också fixa platsen själv. Jag har haft lyckan att få tillbringa hela veckan på trikålabbet på Textilhögskolan i Borås (det finns även väv-, färgnings-, tryck-, konfektions- och ett litet garnlabb). De textila utbildningarna där har en helt annan inriktning och mer teknisk inriktning än vi har på HV och även om jag aldrig skulle släppa hantverket och handstickningen så tycker jag att textilingenjör låter som ett passande yrke, lite sent att upptäcka det nu kan jag tycka.
På trikålabbet har man en variant av handstickningsmaskiner som, vad jag förstår är relativt oflexibla och det är där eleverna börjar. När jag började prata om handstickning var det dessa maskiner alla trodde att jag pratade om. Jag såg inga stickor och ingen av teknikerna på labbet kan hantera sådana, kanske får eleverna handsticka, jag är osäker.
Sedan har man ett stort antal Silver Reed maskiner (alla elektroniska med dataprogram och resårbädd) där man jobbar med mer experimentell stickning. Man är mer inriktad på att skapa ett material till skillnad från oss på HV där vi är mer inriktade på att skapa ett plagg på ett mer traditionellt sätt.
Det man framför allt har är stora trikåmaskiner för rundstickning
och flatbäddsmaskiner som styrs av avancerade datorprogram.
Vantstickningsmaskin, det tog under 8 minuter att sticka en tunnstickad fingervante.
Nu vet jag hur en varpstickningsmaskin ser ut.
Eleverna har stora möjligheter att få fram det material de önskar i sitt arbete oavsett om de jobbar med design av kläder eller mer tekniska material. Jag fick vara med och lyssna på deras krav och samtal med teknikerna för att sedan se hur materialet blev, så spännande. Har de inte tid att skapa själva finns det en hel del uppstickat att botanisera bland,
och massor av olika prover.
Garnlagret är stort och innehåller givetvis vanliga material som ull, lin, bomull, polyester, polyamid, viskos men även monofilament, dynema, kolfiber, konduktiva material, olika metaller etc, etc….
På vantstickningsmaskinen stickas vantarna från fingrarna och neråt, här en halvstickad fingervante med konduktiv tumme.
Jag har fått med mej ett par måttstickade, det blev en hel del petande i dataprogrammet, vantar hem (med riktig tumkil), nu skall jag bara fästa tråden (det är bara en tråd att fästa!) och tvätta dem. Jag fick välja färg själv :-).