Det gick jättesnabbt att få hem garnet från Vuorelma, de var mycket trevliga och hjälpsamma. 
Det blev tom några extra härvor när jag ändå höll på.
Det tog lite längre att få Rovaniemimuddarna klara, men jag tycker att de blev jättefina och kommer absolut att sticka mer i denna teknik, kanske blir det ett par vantar.Första Roveniemimudden är klar och mer garn är beställt.
Det är faktiskt en njutning att sticka på supertunna stickor (1,75 mm) och se hur fina maskorna blir. 
Det kanske är lite nördigt, men jag tycker faktiskt om att avigsidan blir så snygg.Rovaniemimuddarna är inte en stickning man bär med sig, men de passar utmärkt att sticka på under parasollet i trädgården, och äntligen får man användning för de gamla raka stickorna som legat och skrapats
Enda problemet är att garnet inte räcker, antagligen för att jag stickar fastare än tänkt, men de nya cerisa strumpstickorna passade så bra i färg en storlek större var ljusgul (köpte ett kit korta tunna aluminiumstrumpstickor på kursen). Så det är bara att beställa mer garn… har inte hittat det finska garnet Satakieli här i Sverige men det verkar inte vara något problem att beställa direkt från Vourelma. 
Nu skall jag åka in till butiken och jobba resten av veckan. Det känns som om det var länge sedan och det skall bli kul trots värmen. Skall passa på att klappa alla garnnystan🙂En efterlängtad kurs var att sticka vantar från Rovaniemi. Har velat sticka denna teknik sedan jag såg ett par halvvantar i tidningen Piecework.
För att få fram detta flerfärgsmönster använder man fair-isle teknik OCH intarsia teknik – samtidigt. 
Lite pilligt och många små nystan blir det men otroligt rolig att äntligen få prova på tekniken. 
Jag hann bara provsticka, inte att börja på min mudd...så vi får ser om jag kommer ihåg hur man gör när jag kommer hem. Tekniken är lite speciell och har sina begränsningar, men ger onekligen idéer som måste testas.
