Nordiskt sticksymposium 2024, stickning

Jag gick även några stickkurser på sticksymposiet, som verkligen inte bara handlar om stickning, det är mer hantverk i ett bredare perspektiv.

Jag gick en kurs i att sticka intarsia runt med stickdesignern Anna Johanna.

Hon serverade oss många sätt att sticka intarsia runt, hon ritade mer på tavlan än hon visade praktiskt.

Jag gillar att sticka intarsia och har stickat tekniken runt tidigare men hittade 2 nya sätt som jag testade på mina förberedda sockfötter. Jag stickade på ett sätt på det ena sockskaftet och ett annat på det andra, riktigt kul och bra blev det. Bara att fästa trådarna så är sockorna klara.

Jag gick även en kurs i invisible stranding/ladderback jaquard (tror inte tekniken har något namn på svenska) för kära Jojo aka The knitting barber (som tyvärr inte fastnade på bild). Jag hade påbörjat ett par Dragfjärdsvantar (en traditionell vante från Kimitoön (där symposiet gick av stapeln) där mönstret med fördel kan stickas med tekniken (om man inte vill binda flotteringarna på vanligt sätt). Jag visste att jag skulle gå denna kurs så jag hade bara förberett vantskaften. Jag kom bara en liten bit på 1:a vanten. Detta är en teknik som kräver lugn och ro och fokus, i alla fall när man skall komma in i den (det blev mycket stickande fram och tillbaka).

Planen var att båda vantarna skulle bli klara och visas upp tillsammans med alla andras (som i de flesta fall stickats före symposiet). Jag och några till stod där med våra halva vantar.

Här är några fina exempel på färdigstickade vantar.

Jag gick även en kurs i tuftning (här var kameran inte alls i farten) missade tyvärr även att fotografera mina kurskompisars alster när de var utställda. Jag trodde nog att vi skulle få testa en maskinell tuftningspistol men här var det en handkörd punchneedle som gällde. Vi hade en rund ram, men jag planerar att sy på ett tyg så att jag kan sätta in arbetet i min fyrkantiga broderiram…någon gång…när jag får tid. Sedan kan det bli en liten förvaringsväska eller något. Riktigt roligt att göra även om jag inte riktigt vet vad jag skall använda resultatet till.

Förutom mina kursalster,

följde givetvis en del garn med hem. Överst garn från Brusaby (ull från fåren på lantbrukskolan där symposiet gick av stapeln, fåren är en av 3 finska lantraser; Kajanalands grå, Kainuuharmas), lite härligt Elsa rescue i cerise även det finsk ull, supertunt indigofärgat garn från Aurinkokehrä, Loketto z-tvinnat garn (springer man på ett nytt z-tvinnat garn måste det ju testas) från det lilla spinneriet Saimas och en handgjord fyrkantig nystpinne.

Irland

Har varit på ull- och vandringsresa, med stark betoning på vandring, på Irland med Red fox travel. Här får ändå de ullrelaterade besöken mest plats.

Vi besökte Carina, en ung kvinna som verkligen brann för att spinna. Enligt gårdens tradition spann och växtfärgade hon ull från omgivningens får. Tyvärr är större delen av den ull hon spinner inte den gosigaste, snarare tvärt om och sockorna lockade verkligen inte till användning. Jag funderar fortfarande vad hon skall göra med det hon spinner. Det vanligaste fåret på Irland är black face vars ull är raka motsatsen mot merino.

Vi besökte även Connemara Sheep and Wool centre där denna eldsjäl berättade hur han jobbar med att hålla ulltraditionerna vid liv.

När vi besökte museet i Galway träffade vi på en kopia av den arantröja som skall vara den äldsta. Vår guide drog även skrönan om att aranmönstren är som de skotska klanmönstren…ja, ja. Den som vill veta mer om arantröjornas historia kan nog höra det mesta hos Nördic knitting, avsnitt 8.

Jag tyckte även att denna filt var intressant, kunde inte riktigt klura ut hur den var stickad för det var inte vanlig flerfärgsstickning.

I Galway besökte vi även den anrika garnbutiken Ó’Maille (som mest sålde färdigstickat), vi hade turen att träffa Anne som ansvarat för driften av butiken i över 40 år. Hon berättade om butikens historia och att hon hade haft många stickerskor som handstickat till butiken men nu var det endast några få. Hon berättade också att garnet var tunnare förr, men nu är det ganska grovt (vilket gör tröjorna ganska klumpiga och tunga). Anne stickade också lite björnbärsmönster, även om jag stod lite långt ifrån för att kunna se blev jag lite sugen på att använda någonstans. Det var i alla fall intressant att se hur hon höll stickorna.

Vilka härliga vandringar vi gjorde, både inåt landet i Curren.

Utmed en vandringsled tillhörande The Wild Atlantic way men inåt landet med fantastiska vyer.

Cliffs of moher som är ett av Irlands mest besökta turistmål. Tyvärr var vi tidiga så det var mest måsar och liknande på fågelklipporna (men det var någon som såg en lunnefågel flaxa iväg) samtidigt var vi nästan ensamma. Otroligt vackert.

Sista dagen besökte vi den minsta av Aranöarna, Inis Oírr. Vi vandrade runt ungefär halva ön. Mest fantastiskt var de otaliga gärsgårdarna som även var lagda i olika mönster, och så vyerna förstås.

Efter resan stannade vi ett par dagar i Dublin, mest intressant där var The book of Kells, stan i sig stal inte mitt hjärta.

Vi besökte även den mest centralt belägna garnaffären This is knit som var både välsorterad och riktigt trevlig.

Med hem hade jag, för utom hostan från h…e, 2 tröjmängder garn (ett tunnare och en grövre kvalitet, den senare är den man mest använder till arantröjorna idag) och 2 böcker där fingervantsboken inte har något med Irland att göra, den kunde jag bara inte motstå ändå.

Fårfest i kil 2023

Tillbringade torsdagen på den underbara fårfesten i Kil.

Mest spännande var att se alla plagg 2022 års deltagare i en Svensk stickklassiker skapat, det är inte annat än att man blir lite sugen…men inte i år.

Roligast vara alla möten, enbart glada Cathrin från Fingeborg fastnade på bild.

Lite inköp blev det givetvis också, Norrsken från Rät & Avig, färgglatt från Moods of Color, strömmafärgat trekking från Tant kofta samt Snöhimmel och Sommarnatt från Anita Yarn. Maken handlade sockor från Gotlands strumpfabrik (hans favoritsockor eftersom jag stickar för få…till honom), lite guldmedaljbelönad lammkorv blev det också (men den fick inte vara med på bild).

Vårens syfestival

Jag hade härliga dagar på syfestivalen och har inte riktigt hämtat mej än! Tackar Pia för att jag fick låna bilden.

Det var så trevligt med alla som kom förbi och tittade på när jag stickade viggmönster (sjalen Viggenus är klar, vi skall bara fotografera den), pratade stickning och annat eller bara hejade! Jag känner mej helt upprymd, det är verkligen en härlig stickcommunity!

Jag blev verkligen sugen på att sticka en baddräkt (Eva-Lotta har stickat denna fining), men jag badar ju inte.

En del skatter fick följa med hem. Den blå mohairen skall kombineras med garn från hösten syfestival som ännu är ostickat.

Titta så fint Marika skriver om sin butik, det är därifrån det fina sockgarnet kommer (finsk lantrasull med lite nylon).

När Johanna pratade om att hon skulle sticka sina fina Norrskensvantar i Pernilla blev jag också sugen. Vi plockade fram nästan alla färger Garngalleriet hade med, till slut plockade vi ihop helt olika färger men på samma tema. Verkligen kul!

Bästa souveniren

är givetvis garn.

Hittade detta fina garn i den relativt nyöppnade garnbutiken Mar de Lanas. Roligt med lokalfärgat garn, stickväskan dock från något nordligare breddgrader.

Undrar om färgvalet kan vara inspirerat av alla vackra soluppgångar och solnedgångar jag avnjöt.