Det är verkligen roligt att sticka på Farah och mönstra på detta sätt.
Sjalen kommer att bli ett riktigt konstverk.
Så roligt
Etikett: Sjalar
Sjalen i värmlandsull
Den blev verkligen helt underbar, sjalen i det härligt mjuka garnet av värmlandsull. Det är verkligen fantastiskt att sticka i dessa speciellt framtagna garner som ingår i Ullen vi ärvde. Jag känner verkligen ingen stress över att jag inte hunnit sticka av alla paketen än, utan njuter en kvalitet i taget när jag känner att tiden är mogen.
Jag har inte stickat efter beskrivningen som följde med i paketet men gjort lite hålränder på samma sätt. Hade kunnat tänka mej mer garn så att sjalen blivit större, men jag gillar ju stora sjalar.
Valde att byta det gröna kantgarnet till gult (jag har ju stickat sockor i den kvaliteten och har lite rester över).
Känner mej så nöjd!
Det blir verkligen vackert
Fortsätter ihärdigt på Farah shawl. Det som är svårast är inte roositud-mönstret, det är de spetsstickade partierna emellan, jag har flera gånger varit tvungen att repa upp en bit och sticka om (har numer ett par strumpstickor i stickpåsen som jag använder till maskorna i spetspanelen när jag repat upp).
Det tar verkligen tid, men känns så värt det. Ser så fram emot den färdiga sjalen.
Nu börjar man kunna se att jag för var av de 4 mönsterfärgerna valt att använda flera olika nyanser.
Långsamt men roligt
Mycket av min sticktid tillbringar jag just nu tillsammans med teststickningen Farah shawl. Sjalen växer och börjar redan att bli lite svår att fotografera.
Det är fortfarande lite pilligt men samtidigt lika roligt att se mönstren växa fram.
Efter varje rad diagram fäster jag trådarna. Jag börjar varje motiv med att dra garnet genom en ögla av det dubbelvikta garnet på avigsidan, då behöver jag endast fästa i slutet av varje motiv.
Rolig teststickning
När Florence Spurling annonserade teststickning av sin sjal Farah var jag inte sen att anmäla mej.
Farah är en stor helmönstrad 3-kantssjal. Man stickar hela tiden efter diagram, det är sju rader diagram på höjden. Man börjar i ena spetsen så det är bara ett diagram på bredden till att börja med, hur många diagram det blir på bredden längst upp har jag inte kollat än.
Även andra diagramraden är det ett diagram men varven börjar redan bli längre. Mönstret skapas av den estniska tekniken roosimine/roositud (har sett båda begreppen och har inte förstått skillnaden, är det någon som vet?) och det är så roligt att sticka. Lite pilligt och ingen TV-stickning men riktigt roligt.