Jag hittade ett färgglatt sockgarn i skåpet.
Tror att färgerna passar min unicornälskande yngsta dotter, så det fick bli födelsedagssockor till henne.
Har utgått från min älskade grundbeskrivning sockan Eva och kryddat med bruten resår på skaft och fotens ovansida.
Det blir inte alltid som tänkt, mönstret på sockorna med rutigt skaft blev ju jättefint, men när jag kommit lika långt på socka nummer två fick jag för mej att prova sockorna (bara för att kolla hur långa skaft jag ville ha). Det var bra (eller dåligt) gjort, för sockan gick inte över hälen.
Projektet försvann i botten av någon stickkorg, men nu har jag repat upp, gjort om mönstret, stickat om och provat igen. Nu blir det mycket bättre, sockan går att ta på (vilket är en stor fördel om man vill använda dem).
Jag har gjort rutorna är mindre vilket gör att flotteringarna (som inte går att binda) dessutom blir kortare. Ångrar inte heller denna upprepning utan repar ”glatt” upp skaft nummer två.
Det är många som frågat om vad som hände med de vackra sockorna med Ax på skaften.
Svaret är att par nummer två har legat helt färdigstickat, men ofotograferat, ett bra tag och att orken att skriva beskrivning varit bristfällig.
Men så äntligen, här är par nummer två, stickade i Wunderklecks med mönster i illande grön Arwetta.
Visst är det häftigt vilken skillnad det blir beroende på garnval.
Det ser nästan ut som om det gröna mönstret ligger utanpå.
Beskrivning till sockan Axig har det också blivit, den finns som vanligt i min Ravelryshop.
Till och med slutet av nästa vecka (till 10/9 2022) får du dessutom 20% rabatt på beskrivningen till Axig om du anger koden MARIASGARN (och klickar på <apply>) när du checkar ut din beskrivning.
Det blev ju lite kvar av det fina ITO-kido garnet när jag stickat sockorna.
Garnet var för fint att bara låta ligga så jag letade fram lite Trekking som Tant kofta färgat. Jag köpte ett kit med retrofärger som jag tror hette ”mina gamla moppar” för massor av år sedan. Som vanligt har jag utgått från beskrivningen till sockan Eva, ungefär i alla fall eftersom jag stickar ut minnet.
Färgerna passade så bra ihop.
Nu är det inte många meter av ITO Kido kvar, känns bra att ha utnyttjat allt av det fina garnet.
Alla goda ting är tre + en sockstickning.
Jag har alltid en sockstickning i handväskan. Att det inte var så mycket kvar av den som låg där när vi gav oss iväg på semester innebar att jag var tvungen att starta en ny (även om det nog låg ett antal påbörjade sockor i stickkorgen, men det hann jag inte kolla). Hann börja på ett rutigt mönster med lyfta maskor på skaftet till socka nummer ett.
