När jag är ur form stickar jag gärna sockor, det känns tryggt och lugnt. Litet och pretentionslöst projekt som alltid blir något användbart oavsett hur resultatet blir. Eftersom jag alltid har en sockfot i handväskan brukar det ligga en, eller flera sockfötter som bara väntar på att få ett skaft av något slag, så även nu.
Flerfärgsstickning är alltid roligt, ofta stickar jag små och lättmemorerade mönster, här har jag istället valt att göra precis tvärt om och har ritat ett organiskt mönster.
Mönstret tar hela hjärnan i anspråk vilket gör att den inte kan fundera på annat utan håller sej helt lugn och fokuserad, verkligen jättebra.
Mönstret är faktiskt ändå inte särskilt svårstickat då varje strumpsticka får en rapport, och hamnar någon maska lite fel är det ingen som ser. Dessutom drar de små muscherna blicken till sej, om man nu gillar muscher.
Det är så spännande att se hur olika mönstret blir på de båda sockorna då garnet Wunderkleks har långa och varierande rapporter. Som syskon, lika med olika. Nu måste jag sticka ett par med mönster i ett enfärgat garn, bara för att få se skillnaden.