Det var ju inte så att det var kallt på något sätt när jag var på sticksymposiet i somras, men ändå köpte jag garn till ett par raggknästrumpor. Vet att jag har kraftiga vader så jag lade upp några extra maskor. Där någonstans fastnade stickningen och likaså gör strumpskaftet mitt på benet när jag försöker dra på mig det.
Det var ju inte så jag tänkt mig att det skulle se ut. 
Gör nu ett nytt skaft som är vidare upptill och smalnar av mot vristen…och jag har provat…det passar faktiskt!Fantastiskt sockgarn från Gotlands ullspinneri har kommit hem till mej tack vare en medberoende.
Jag bara njuter av garnet…är lite osäker på om 100g räcker till ett par sockor och kunde inte bestämma mej för färg så jag köpte alla:-)Har börjat sticka socka nummer två till KM, stickar parallellt så att jag kan göra sockorna så långa garnet räcker till.
Blev lite förvånad när jag såg hur olika de blev, men det är en del av charmen/spänningen med handfärgat garn även om jag inte sett just denna effekt tidigare. Tycker att mönstret som bildas av garnets ”poolning” (vad heter det på svenska?) blir jätteläckert.KM tycker att det allt för sällan jag stickar till honom, men nu blir det i alla fall ett par sockor. Garnet som heter Merisock, valde han själv när vi var i Orlando.
Nu undrar han försynt allt som oftast varför jag inte bara stickar på dem, men det gör jag på pendeltåget. Sockstickning är den perfekta pendeltågsstickningen.I nästa stickpåse hittade jag ett par nästan färdiga sockor i Garnstudios Delight som jag snabbt färdigställt.
Skaften har jag gjort extra långa för att jag skall kunna vika eller kasa ner dem för extra värme om vristen. 
Istället för att öka antal maskor har jag stegvis ökat stickstorleken (2,5 – 2,75 – 3,0 – 3,25 och avmaskning på 3,5).
