Sjukt projekt

Jag kände mej så nöjd med att äntligen ha tagit tag i Konstepedemikoftan.

Projektet hade blivit liggande då jag trodde att oket inte satt ok, men efter att ha provat ordentligt så var det faktiskt helt ok. Det kändes så bra, jag stickade glatt vidare på kroppen till mitt ena nystan tog slut, delade sedan nystan 2 i 2 delar (en till varje ärm) och stickade en bra bit på ena ärmen, men ärmen blev verkligen alldeles för vid.

Kroppen var (om jag skall vara ärlig) också lite vid så igår repade jag upp upp till ärmhålen och tog bort ett antal maskor under ärmen (där jag lagt upp ganska många maskor). Är ganska säker på att det kommer att bli bra och att det något minskade maskantalet i kroppen funkar även det. Trots det minskade maskantalet är jag är i princip säker på att rabarbersaftsgarnet tyvärr inte räcker ner till mudden (som jag planerar skall bli svart).

Jag funderar på vad jag skall hitta på, så har du någon kul idé eller lite rabarbersaftsfärgad Jäbo Svensk ull av detta parti som du vill bli av med så kan det finna ett bra hem i denna kofta. Jag vet att bilden är något oskarp, men kameran vägrade att fokusera på annat än garnet.

Konstepedemikoftan

Häromdagen hittade jag ett litet koftembryo som jag påbörjade i våras när jag var på en inspirationshelg med Erika och Anna. Jag minns att jag lät mej inspireras av det fantastiska teglet på huset vi satt i, både vad gäller färg och mönster.

Jag trodde att jag hade mer av den ljusgula bottenfärgen hemma, men jag hittade bara andra färger. När jag frågade på instagram om jag skulle shoppa mer garn eller ”make it work” svarade de allra flesta att jag givetvis skulle köpa garn.

Detta triggade mej till att göra tvärt om, så här ser det ut såhär långt.

Inspirationshelg

Har tillbringat helgen på Sveriges framsida tillsammans med Erika Åberg, Anna Bauer och ett antal likasinnade stickare för att #stickakonstepedemin.

Erika och Anna delade generöst med sig av vad som inspirerar dem och det blev både måla och rita samt sticka.

Med hem har jag förutom massor av inspiration och inspirationsfotografier, lite skisser och två påbörjade stickningar där den ena har möjligheten att bli en kofta samt ytterligare projektidéer.

Jag hann även ta en promenad i det område jag bodde under 60-talet. Jag kände faktiskt igen mej, både grundskolan, lekskolan och husen där vi bodde finns kvar. De gråa punkthusen var alldeles nya när vi flyttade in och de sticker fortfarande ut mycket mot alla de vackra tefgelfasaderna och trähusen i närheten (jag uppfattade inte detta som barn, men nu känns det ganska brutalt). Jag älskar tegelhus och hade nog kunnat gå runt med kameran i timmar, men det får bli en annan gång.