Stickresan, helg 3

Denna helg tillbringades i Värmland. Karin hade bland annat tittat i Carina Olssons vantsamling (läs och lyssna mer hos Nördic knitting). Det fanns många olika vantar att inspireras av, Värmland är verkligen inte bara nålbundna och blombroderade dalbyvantar eller näverstickade vantar.

Jag blev så förtjust i ”kottvantarna” (beskrivning finns i boken Marias vantar, som inte alls bara handlar om näverstickning) som är en typ av ”bilvantar”, vantar av denna sort såldes i massor på hemslöjden i Värmland på 40/50-talet. Stickerskorna hämtade innan sommaren en säck med garn och avlevererade till vantsäsongen 100 par fingervantar var (om jag inte fattade fel).

Blev även inspirerad av de ullfyllda vantarna som liknar vattenbärarvantar, här är dock inte prickarna stickade, man lindar istället garnet om maskan.

De ullfyllda vantarna stickar jag i Warledagarn med prickar i Drops Eskimo som jag hittade i skåpet, kottvantarns stickar jag i Rauma lamull.
Ytterligare 2 påbörjade vantprojekt i stickkorgen 🙂

Stickresan, helg 2

Stickresan 2 fortsätter och jag har tillbringat hela helgen i Jämtland och Härjedalen.

Man kommer inte långt när man stickar på tunna stickor och dessutom repar upp.
Började på stickor 1,75, vilket blev alldeles för stort (vantomkrets 24 cm). Började om på stickor 1,5 vilket också blev för stort (vantomkrets 22 cm). Att gå ner längre i stickstorlek kändes inte rimligt så jag fick ta bort ett antal maskor istället och har nu en rimlig omkrets. Parallellt stickar jag bräm till vantarna, denna stickning är så krävande för händerna att jag gör 4 varv i taget. Både långsam och krånglig stickning, det krångliga står öglestickningen för.

Stickresan fortsätter

För många år sedan (kanske 2004) gick jag stickresan för Karin Kahnlund på HV, redan då önskade vi en fortsättning. Äntligen går jag fortsättningen (nu i Karins egen regi).

Vi började i Norrbotten, jag påbörjade ett par vantar från Karesuando. Ett opåbörjat kit till barnvantar inköpt på ett sticksymposium i Kiruna blir nu vuxenvantar (men det tänkte jag nog redan då).

Tur att jag inte började då för då visste jag inte att de aviga borde stickas vridna. Det vet jag nu och jag fick även lära mej att sticka vridna aviga maskor på ett mycket smidigt sätt.

Vi nosade även på Jämtland och Laerke Bagger var långt ifrån först med öglestickning även om jag fick mer flyt när jag stickade på hennes sätt. Såhär gör de i Jämtland.

Man hinner inte så mycket på en helg, men det var mycket njutning på tunna stickor och det blev många nya projekt på önskelistan (det räcker nog till vantsomrar i många år)