Vantsommar 2022

Det blir en vantsommar i år också. Förra året avslutade jag totalt 6 av de 10 projekt som var med på listan så det finns fortfarande vantprojekt i min stickkorg och det har tillkommit nya sedan förra sommaren. Jag har dessutom letat reda på ett antal stickkit (alla opåbörjade) av varierande ålder som blivit liggande. Kompisen Kerstin har redan börjat (sommaren kommer tidigare på västkusten) så jag har blivit lite hetsad (peppad) att kolla i gömmorna.

Såhär ser den preliminära listan ut, jag tror att det är dessa vantprojekt som får extra kärlek i sommar. Måhända dyker det upp något annat, vem vet och syftet är inte stressticka vantar, det är bara att ge just vantstickning lite uppmärksamhet. Vantstickning är ju perfekt på sommaren, litet och lätt att ta med ut. Hänger du på?

Drabbad av troll

Detta projekt verkar det ha gått troll i.

När jag stickat färdigt båda vanttopparna såg jag att jag bara följt planen på den ena. Egentligen spelar det väl inte så stor roll, det är nog bara jag som ser skillnaden, men OM jag gör en stickbeskrivning på vantarna bör väl båda två se lika dana ut.

Bara att repa upp. Extra bittert då jag repat upp tidigare och då tvåändsstickning mönstrad med lösa trådar på detta sätt är extra pilligt att sticka.

Båda vanttopparna är nu i alla fall färdigstickade och lika (tror jag i alla fall, kollar inte så noga just nu). Bestämmer bara att de är tillräckligt lika.

Tar ändå några dagars (odefinierat antal) paus från projektet innan jag knäpper av och stickar tummar.

Vanten Laura

När jag planerade stickinspirationshelgen Sticka av hjärtans lust i Örnsköldsvik fick jag för mej att hitta på ett projekt som innehåller både hjärtresår och hjärtmönster även om jag har massor av projekt i båda teknikerna som kursdeltagarna skulle kunna inspireras av.

Jag tänkte att påbörja ett par vantar kan vara lagom för en helg och idén till vanten Laura var född.

Då jag valde vantar kunde jag även bjuda på lite tumkilsinspiration för dem som inte stickat tumkil förut och till min glädje är vi nu några fler deltagare i tumkilens vänner. För visst är det bekvämare med tumkil, det är så värt det extra besväret när man stickar.

Vanten Laura börjar med en mudd av hjärtresår, sedan blir det ett litet armband som faktiskt bara består av räta och aviga maskor även om det ser mer avancerat ut (och betydligt lättare att sticka än den avigstickade flätan som blivit så vanlig).

På handryggen stickar man hjärtmönster och det kluriga med det mönstret är att inga varv innehåller mer än än färg, detsamma gäller det enkla men effektfulla mönstret på handflatan.

Beskrivningen till Laura finns på Ravelry, och tom på söndag 3/4 2022 bjuder jag på 20 % rabatt om du använder koden MARIASGARN (och trycker på <apply>) när du checkar ut din beskrivning.

Fingervantsblockare

Alla fingrar är på plats, en aning pilligt men inte alls krångligt. Det tog mej faktiskt endast 1 vecka att utan press göra klart alla fingrarna. Det kan nog bli fler fingervantar. Tackar för all pepp jag fått.

Hittade inga fingervantsblockare att införskaffa på snabbt och lätt sätt, däremot denna tutorial av Åsa Tricosa, så jag plockade fram en gammal repig och numer sällan använd skärbräda.

Det gick hyggligt bra att klippa i skärbrädan, men det var inte helt lätt att klippa rakt och jag blev lite trött i handen. Jag använde mina vantblockare som utgångspunkt, men skall erkänna att jag inte var speciellt noga. Jag gjorde inga mallar, jag klippte bara remsor av olika bredd. Handen är ungefär lika bred som vantblockaren, tummen som vantblockarens tumme, sedan blev det 6 något smalare fingrar och 2 ännu smalare.

Det blev ett gäng fingrar och två händer, rundade av alla hörn och smalade av för muddarna helt på fri hand.

Färdigstickade fingervantar blockas!

Det var lättare att pilla in de lösa fingrarna först och sedan själva handen i de fuktiga vantarna. Jag gjorde inte på långa vägar av med allt garn jag köpte, har ungefär ungefär 80% kvar, så det räcker gott och väl till en mössa.

Det är faktiskt annorlunda

Av någon anledning känns det faktiskt annorlunda att sticka fingrar jämfört med att sticka tummar, det är inte alls lika motigt.

Tror att det beror på att sticka fingrar är som ett delprojekt i projektet, när man ska sticka tummar är man ju redan klar och så skall man sticka tummar dessutom.

Det är nog inte pilligheten som skrämmer mej, och det går ju ganska snabbt att göra ett finger.

Jag stickar ett finger då och ett finger då. Nu är det inte många fingrar kvar på mina fingervantar och jag inser att jag inte har någon fingervantsblockare, är det någon som har ett tips?