om man stickar båda vanten Hwila samtidigt, men det känns bra nu första gången. Jag tror säkert jag kommer att göra fler.
Det gick ganska lätt att få ihop alla delar till något mer vantliknande. 
Vanten sitter redan som en smäck (även om det inte är en mössa) men man kan tydligt se att det handspunna garnet är ganska väldigt ojämnt.
Etikett: Vantar
Annorlunda konstruktion
Miss Evil Knits visar just nu hur man stickar hennes vante Hwila. Inläggen ligger endast kvar under februari, så passa på om du är intresserad.
Jag plockade fram mina handspunna garner, tänkte att det kunde passa bra då man anpassar stickningen efter garnet. Det var mycket länge sedan jag spann, jag har inte spunnit mycket och jag har inte stickat mycket av det jag spunnit (jag tror bara jag stickat Reidun, men den har jag i gengäld använt mycket) men det är nog inte så mycket av garnet som är användbart.
Dessa garner kändes som om de kunde passa till vantar och jag valde det till vänster.
Det är spunnet av Massamull som jag färgat själv för massor av år sedan (jag är lite sugen på att komma igång med spinnandet igen). 
De roliga med Vanten Hwila är att man börjar med tummen (och ni vet ju vad jag tycker om att sticka tummar), så det blir inga vantar liggande utan tummar..och förhoppningsvis inte tummar utan vantar.
Småmönstrat är så fint
Vantarna från Väröbacka växer lite långsamt, jag är så trött på kvällarna när det blir sticktid att jag hittar på andra mönster utan att jag planerat det och det är ju dumt då det riktiga mönstret är så fint.
Gillar verkligen det rejäla ryagarnet från Hamra gård, jag stickar mina vantar riktigt fast och vantarna kommer säkert bli outslitliga.
Spännande ullprojekt
Hallands kulturgarnsförening är en ny förening som med utgångspunkt i halländsk hantverkstradition vill vi ta fram passande garner för att skapa hållbar textil i halländsk ull från svenska lantraser.
Jag har fått möjligheten att vara med och provsticka ett av 3 olika garner, ett härligt ryaullsgarn från Hamra gård. 
Alla som är med stickar en vante från Väröbacka (kolla gärna in #vantefrånväröbacka på instagram), designad av Karin Larsson (inte DEN Karin Larsson), som formgett flera fina vantar i Halland, mudden gillar jag skarpt.
Nu blir det bra!
Efter en del testande hit och dit har jag blivit kompis med klövsjövantarna igen.
Jag behöll mudden stickad på 1,5 mm, då blir den ganska tight mot handleden, hade jag fortsatt försöket på 1,75 mm lite längre hade jag nog insett att det även hade blivit ok (ibland är det inte bra att vara snabb till upprepning). Sedan byter jag till 1,75 mm när jag skall sticka handen och nu sitter vanten på min hand som jag vill att den skall. När jag ändå repat upp passade jag på att lägga in den typ av tumkil jag gillar bäst.