Garnet räckte, det blev bara en pyttesnutt av det vinröda garnet kvar.
Och jag är så nöjd med mina vantar. 
Motivet kommer från min logga, det är konstigt nog första gången jag gör ett stickmönster av det. Jag har det även har som specialgjort halsband (det är min fantastiska KM som låtit göra det).
Att tvåändssticka med S-tvinnat garn är annorlunda, men då jag ofta låtit garnet tvinna upp sej är det inte så tydligt i det färdiga resultatet som det kan vara.
Får jag välja tvåändsstickar jag ändå helst i Z-tvinnat garn, och då allra helst från Wålstedts.
Det skall bli spännande att se hur garnet håller, men Gammelserien skall ju vara hålla i sockor så det borde fungera.
Annars gör jag ett nytt par, det är säkert. 
Kanske blir det även en beskrivning, om det finns intresse för vantar med mitt g, men motivet kan ju ses som ett garnnystan också.
Ännu ett färdigt vantpar i min Vantsommar.
Etikett: Vantsommar 2021
Det blir inga Maria-vantar
Nu har jag fått reda på varför ”Maria-vantarna” inte kom med i boken det beror på att de är mycket lika Moravanten.
Jag har fått några bilder på den vante som Johanna hittat, härligt grön med gråblått mönster, och det har jag inte sett på några moravantar tidigare, dessutom har Maria gjort en liten tumkil och det tror jag inte att moravanten brukar ha (men jag har inte stickat några eller läst någon beskrivning).
Jag fick en bild på avigsidan också och där uppfattar jag det som om de enfärgade partierna är tvåändsstickade medan de flerfärgade partierna är stickade i vanlig flotterande stickning, men jag kan ha fel.
Jag har i alla fall fortsatt att sticka på mina vantar, som jag tänker kalla Mariavantar ändå, började med att lägga upp till vante två, man skall ju sticka vantarna parallellt, även om det blir ett antal år senare.
Jag gillar att Maria lag till en tumkil och jag ökat ytterligare för bekvämlighetens skull.
För att jag skall tycka att vanten sitter bra på min hand måste jag förlänga den en del innan det är dags att sätta av maskor för tummen (kan bero på att jag har en annan stickfasthet), 
så jag har kompletterat med en bård till, har valt en som jag sett på många Moravantar (de kan se lite olika ut).
Blockning gjorde susen
En tvätt, lätt valkning och blockning gjorde verkligen susen.
De gulvita tvåändsstickade vantarna sitter som smäck.
Jag är verkligen supernöjd,
både med att vantarna äntligen blev klara och med hur de ser ut.
Kanske hade några detaljer kunnat göras bättre, men vilka är det bara jag som vet.
Jag bara älskar dessa randiga tumkilar som finns på många av mina tvåändsstickade vantar. 
Vanten hade blivit snygg bara med den fiskbensmönstrade mudden och randig hand.
Nu kan jag stryka ännu ett vantpar från listan i min Vantsommar.
Kan det bli långsammare och krångligare?
Tvåändsstickning och intarsia på tunna stickor (2 mm) går inte snabbt, men vem har bråttom?
Kom dessutom på att det gäller att sticka på de mörkblå tvåändsstickade vantarna medan det är bra med dagsljus, annars blir de nog liggande till nästa sommar. Det mörkblå tunna garnet (som är mörkare i verkligheten än på bild) kräver gott med ljus då det är så nästansvart och gärna delar sig lite ibland. 
Stickar vantarna parallellt, en mönsterrapport i taget, eftersom jag hittar på efter hand.
Ännu ett färdigt vantpar
Det var ju inte så mycket kvar på de estniska vantarna med rätstickad mudd.
Tummar går ju faktiskt ganska fort att sticka, kanske börjar jag bli tillvand.
Är nöjd med hur jag fick till mönstret på tumkilen, det är alltid en utmaning med tumkilar i mönsterstickning.
Att jag sparade felstickningen i mönstret gör att jag alltid kommer att minnas en fin stickkväll.
Ännu ett projekt att stryka på listan i min Vantsommar.