Det går faktiskt framåt med Field cardigan, men ack så långsamt. Garnet är verkligen tungstickat och med tanke på vilken skillnad det blev på provlappen borde jag ha härvat garnet igen och tvättat det innan jag började sticka. man lär sig något hela tiden.
Två härvor garn är i alla fall uppstickade och jag har kommit en bra bit på kroppen. Jag känner ingen brådska, koftan kommer bli varm och ingen sommarkofta (förhoppningsvis).
Jag har (ganska) många projekt på stickorna, men dyker det upp en teststickning hos Sophie Ochera så kan jag inte stå emot.
Tanken är att Diabolo Cardigan ska stickas i restgarner, i alla fall vad gäller mönsterfärgen. Jag har valt att sticka hela koftan i restgarner så bottenfärgen består av lite olika mörkgrå kvaliteter och färger. Mitt garn är lite tunnare (c:a 200 m/100 g) än beskrivningens föreslagna, men på stickor 5 mm får jag både ett bra material (lite lösare än jag brukar) och rätt stickfasthet.
Har bara börjat men det går ganska raskt på stora stickor, samtidigt känns det i händerna så det gäller att varva med annat. Hela koftan är stickad fram och tillbaka, i flerfärgsstickning (men det är inte så mycket flerfärgsstickning) så jag drömmer mej tillbaka till tiden då jag började sticka. Även modellen känns retro.
Nu går det framåt för Maggie igen. Jag tappade lite sugen när jag upptäckte att det var en svart pigmentfläck i det handfärgade garnet (givetvis måååånga varv ner i arbetet) som jag stickat in. Den var så skarp att jag inte vågade chansa på att den inte skulle blöda ut när jag sedan tvättar min kofta så jag repade upp (i mohair) och klippte bort den biten garn. Nu har jag kommit en bra bit igen. Maggie har varit en bra resestickning när jag farit runt för att hålla kurs.
När jag hade kommit några varv efter ärmhålen stickade jag ärmarna med samma handfärgade härva så att jag var säker på att inte få en rand pga garnbyte. Nu har jag varvat in härva 2 på kroppen. Den orange färgen är fantastisk.
När jag var hos Tant Hulda i våras köpte jag en härva spännande Cashmere. Det är ett ”räddat” ”dead stock” garn av 100 % återvunnen cashmere (om jag mins rätt). Garnet är lite tweedigt och känns inte alls som cashmere, snarare ganska ”repigt” och lite tråkigt men Anna lovade att det blir fint efter tvätt.
Kanske borde jag gjort en provlapp och tvättat, istället påbörjade jag en sjal (så mycket roligare). Gjorde min (lite krångliga, men med fint resultat) sjalstart (som i tex Gudrun) för att få en i-cord i sidan och började sticka rätstickning. Det kändes ganska snabbt långtråkigt så jag plockade fram mina handspunna rester efter de rosa tvåändsstickade vantarna, tänkte att neons & neutrals alltid är rätt. Sedan började det roliga, intarsia utan plan.
Fick lite panik när jag upptäckte att 1:a ärmen var en rad kortare än den 2:a och trodde att jag räknat fel på ärm nummer 2 (lite tråkigt att försöka få bort en rad rutor när allt är hopvirkat och alla trådar fästa).
Så var det nog inte, jag virkade nog den 1:a ärmen innan jag bestämde att inte sticka muddar på tröjan. Nu har jag har virkat till en rad rutor till på den 1:a ärmen.
Dessutom har jag virkat på även den ärmen (med en rad rutor…många rutor blir det) på kroppen och det börjar likna en tröja. Dags att virka ihop tröjan, med fler rutor, Målet är fortfarande att jag inte skall behöva fusksy något, jag hoppas att jag tänkt rätt.