Helt färdiga

Nu är muddarna med fuskpälskant som jag gjorde på en kurs på Sticksymposiet i somras helt färdiga.

Före tvätt
Före tvätt
Före tvätt
Efter tvätt
Efter tvätt
Efter tvätt

Jag har friserat dem lite och sköljt upp dem så att ullen fluffat till sig.

Jag tycker att kanten är riktigt dekorativ,

och enkelt var det att göra den.

Detta var ett annorlunda sätt att använda tekniken man använder när man gör vattenbärarvantar

och här gjorde man på ett helt annat sätt än när jag stickade vantarna från Värmland.

Pillig stickning

Dags att sticka fingrar på kottvantarna!

Jag tycker av någon anledning att det är mycket mindre motigt att sticka fingrar än tummar, men pilligt är det.

Tänkte att det var lika bra att göra tummen direkt, men så började jag studera tumkilen (som inte finns med på originalvantarna). När jag stickade den såg det snyggt ut med en kantmaska i bottenfärgen, men hur blir det när jag skall fortsätta prickmönstret på tummen?

Efter mycket funderande tog jag fram det stora tålamodet och en tunn virknål (vantarna är stickade på 2 mm). Är så nöjd med resultatet. Nu är det ”bara” att göra samma sak på den andra sidan av tummen…och på den andra vanten.

Som en akvarell

Jag gillar verkligen utseendet på min tröja i handspunnet garn, men ärmarna har varit riktigt dryga att sticka (men det beror nog mest på att den legat i min rygga och väntat på nästa stickträff eller resa).

Såhär långt räckte garnet där jag tvinnat 1 tråd blått och en beigefärgad, ärmarna blev ungefär lika långa. Här är garnet jag spunnit.

Sedan fyllde jag på med garnet utan blått och nu är det bara kroppen kvar. Då detta är enkel stickning stickar jag nästan bara på den när jag är ute i sociala sammanhang så den får ta den tid den tar.