När jag designade mudden Persnäs till stickfest på Öland hittade jag flera fina mönster i ”Stickmönster på Öland” av Maria Leimar så det blev även en vante, av bara farten. Jag tycker att det är så roligt att sticka dessa tekniker och använder vantar mer än muddar.
Roositudmönstret på handryggen, som egentligen är ett ytmönster kommer från ett par vantar från Algutsrum som finns i boken (samma eller liknande mönster har använts i bla Dalarna, Norge och Estland). Algutsrum fick bli vantens namn.
Vantarnas nederkant är stickade i estniskt fiskfjällsmönster (även namn som spiralribb eller fusk-näverstickning förekommer) som är så roligt och lätt att sticka och ger så fin effekt.
Om man vill gör man en sk Lettisk fläta eller tvåändsstickad avig fläta som jag gärna vill kalla det (kan man tvåändssticka är flätan ännu lättare att göra).
Vantarna är stickade i Ullcentrums 2-trådiga ullgarn och blir en perfekt i början av hösten vante (även om man egentligen inte vill tänka på hösten än).
Givetvis har Algutsrum, för bekvämlighetens skull, tumkil.
Jag har glatt stickat vidare på min Bessyboot (så rolig stickning) även om jag tyckt att den känts lite stor, men så kan det ju göra i början. Jag har lutat mej mot att min stickfasthet fortfarande är rätt.
Igår läste jag beskrivningen lite mer noga. När jag valde storlek lade jag till rörelsevidd, det skulle jag inte ha gjort. Alla mått finns i beskrivningen, det är bara att läsa, lite mindre slarvigt. Nu lägger jag upp till en storlek mindre och blir av med 10 cm. Det kommer bli bra.
Det är så bra med en sockstickning i handväskan, plötsligt har jag bara ett par nya sockor.
Dessa sockor stickade i Wooladdicts Footprints blev verkligen glada.
Som vanligt väger de ungefär 60 gram vilket innebär att resten av garnet inte räcker till ett par till, får fundera på vilken färg jag skall kombinera resterna med.
