Etikett: Norska tvåändsstickade vantar

Tummar på plats

Nu är tummarna på de norskinspirerade tvåändsstickade vantarna på plats. Det var lite knöligare än jag trodde att få ihop mönsterpassningen med själva vanten.

Vantarna skall, enligt norsk tradition, användas med avigsidan ut.

Varvbytet ger en spännade effekt, färgen blir olika på de båda vantarna då jag började med olika färger (så att tummarna skulle bli lika).

Har blockat vantarna men är ännu inte klar, nu skall det sys napp (se min provlapp här), allt enligt norsk tradition. Vill du veta mer om norsk tvåändsstickning hittar du det i boken Tveband: jakten på en strikketradisjon.

Nya tag

Kom på att jag har ett helt gäng ofärdiga vantar, och det är ju små lätta projekt.

Stack ner handen bland de projekt som inte blev färdiga under förra årets vantsommar och fångade upp dessa tvåändsstickade vantar med norsk inspiration (de var tom med på vantsommar 2022). Funderar på om jag kanske tjuvstartat min vantsommar 2024 ;-), men det är verkligen inte somrigt ute.

Det tog lite tid att komma på vilket håll jag skulle sno garnet (på dessa vantar snor man som vanligt vartannat varv och tvärt om vartannat), men sedan var det ju inte så mycket stickning innan de var klara.

För säkerhets skull vände jag på vantarna för att kontrollera att jag stickat rätt hela vägen innan jag sydde ihop toppen. Det är denna sida som sedan skall bli rätsida.

Nu är vantarna ihopsydda i toppen och klara för tummar. Tjo!

Ett par vantar till

Hittade ett vantprojekt som inte kommit med i min Vantsommar 2022, de tvåändsstickade vantarna med norsk inspiration.

Det går ganska snabbt att sticka i det lite grövre garnet (för att vara tvåändsstickning), så jag kom en bra bit…

innan jag fick för mej att vränga vantarna, det är avigsidan som skall vara ut sedan. Jag vet inte hur jag tänkte, men varvbytena har kommit på olika ställen.

Det blir i och för sig en snygg dekor vid tummen, men det var inte så det var tänkt, och framför allt så vill jag inte ha olika (och det känns ännu värre att repa upp den vanten jag kommit längst på, det finns gränser). Det kan inte sägas för många gånger, det är extra bittert att repa upp i tvåändsstickning. Men jag skall komma ihåg effekten av varvbytets placeringen när man tvåändsstickar på detta sätt till en annan gång.

Listan blir längre och längre, jag får hoppas på en lång sommar.

Norsk tvåändsstickning

I Sverige har man traditionellt ofta använt Z-tvinnat garn när man tvåändsstickat, så inte i Norge, där var garnet ofta både S-tvinnat och grövre, dessutom använde man det vi kallar avigsidan utåt. Det blev en rejäl arbetsvante.

Till tvåändssticningskursen skulle vi sticka en provlapp i ett S-tvinnat lite grövre garn. När man tvåändsstickar i S-tvinnat garn får materialet ofta ett randigt resultat. Jag provade att ta garnet motsols istället (har hört att man kan tvåändssticka med S-tvinnat garn på detta sätt).

Materialet blev nu slätt och fint, men också MYCKET fastare.

På provlappen sydde vi sedan ”napp” på olika sätt, traditionellt fodrade man de tvåändsstickade vantarna på detta sätt i Norge, det blev väldigt varma och rejäla vantar.

Jag har sytt i garn mad avvikande färg bara för att lätt se hur jag sytt, det gjorde man antagligen inte då.

Har även påbörjat ett ännu ett par vantar, detta par med norsk inspiration. Det känns som om det kan bli en vantsommar i år igen.