Vårens spinnprojekt

Tidigt i våras utmanade Andrea Mowry till att spinna med långa drag i 100 dagar.

Jag hade inte spunnit på detta sätt tidigare, bara hört talas om tekniken så jag började med Youtube och någon grå kardad ull jag hittade i skåpet. Det var inte någon rolig ull att spinna (gissar att den var tänkt till tovning), men jag fokuserade mer på känslan i handen än resultatet.

Letade vidare i skåpet och hittade kardad Ull blandad med lin som jag fortsatte spinna på, inte heller detta blev något roligt garn, mer beroende på fibern (som säkerligen också är tänkt till tovning och jag gav bort det jag inte orkade spinna upp ull till en tovare) för garnet börjar ser ganska ok ut, särskilt om man jämför med den 1:a härvan men känslan är klart raspig.

Sedan hittade jag 3* 100g flerfärgad kardad ull (vad jag förstått så passar just kardad ull bra att spinna med långa drag) från Åddebo ull som jag haft i skåpet i många år. Jag minns inte hur jag valde, men det ser ut som om jag valt 1 gulaktig, 1 blåaktig och 1 rödaktig.

A
B
C

Det var spännande att öppna de olika kardfloren, för att hålla isär dem gav jag dem namnen A, B, C. Då 100 g garn inte räcker till något speciellt beslöt jag att blanda de 3 kardfloren. Jag delade varje kardflor i 4 ganska lika bitar som jag sedan spann var för sig (25 g är ganska lagom att spinna tycker jag) och tvinna ihop dem enligt följande A+A, A+B, A+C, B+B, B+C, C+C.

Otvättat
Tvättat

Resultatet blev 6 härvor á 50g, 4 ganska lika och 2 som skiljer sig i färg (det är B som sticker ut). Det var intressant att se att de olika färgerna på ullen tog mer plats än andra. Grovleken varierar mellan 180 m/100 g och 270 m/100 g med ett snitt på 240 m /100g. Får fundera på vad jag kan använda det till. Kanske som mönsterfärg i en Kaleidoscope?

Hade jag bara spunnit dem var för sig hade det sett ut såhär A, B, C. Övningen har gett mej en helt ny känsla för hur ullen beter sig och tvinnar sig till garn, klart nyttigt. Jag är långt ifrån duktig på att spinna med långa drag (heller) men det har varit klart roligt att testa tekniken och jag kan klart se en utveckling från det första jag spann till det sista. Känns också bra att ha spunnit upp lite av den ull jag inköpte förra gången jag försökte börja spinna.

Så härlig!

Jag är verkligen så nöjd med min Djo Sweater.

Så rolig att sticka och jag blir så glad när jag tar den på.

Ser fram emot lite svalare dagar när jag kan använda den också.

Det är Sophie Ochera som designat.

Jag har stickat i 2-trådig ull (plus en tunn lace tillsammans med bottenfärgen) istället för mohair som föreslås i beskrivningen. Jag fick inte riktigt till stickfastheten i beskrivningen, men det blev bra ändå.

Beskrivningen släpps idag.

Nordiskt sticksymposium 2024, stickning

Jag gick även några stickkurser på sticksymposiet, som verkligen inte bara handlar om stickning, det är mer hantverk i ett bredare perspektiv.

Jag gick en kurs i att sticka intarsia runt med stickdesignern Anna Johanna.

Hon serverade oss många sätt att sticka intarsia runt, hon ritade mer på tavlan än hon visade praktiskt.

Jag gillar att sticka intarsia och har stickat tekniken runt tidigare men hittade 2 nya sätt som jag testade på mina förberedda sockfötter. Jag stickade på ett sätt på det ena sockskaftet och ett annat på det andra, riktigt kul och bra blev det. Bara att fästa trådarna så är sockorna klara.

Jag gick även en kurs i invisible stranding/ladderback jaquard (tror inte tekniken har något namn på svenska) för kära Jojo aka The knitting barber (som tyvärr inte fastnade på bild). Jag hade påbörjat ett par Dragfjärdsvantar (en traditionell vante från Kimitoön (där symposiet gick av stapeln) där mönstret med fördel kan stickas med tekniken (om man inte vill binda flotteringarna på vanligt sätt). Jag visste att jag skulle gå denna kurs så jag hade bara förberett vantskaften. Jag kom bara en liten bit på 1:a vanten. Detta är en teknik som kräver lugn och ro och fokus, i alla fall när man skall komma in i den (det blev mycket stickande fram och tillbaka).

Planen var att båda vantarna skulle bli klara och visas upp tillsammans med alla andras (som i de flesta fall stickats före symposiet). Jag och några till stod där med våra halva vantar.

Här är några fina exempel på färdigstickade vantar.

Jag gick även en kurs i tuftning (här var kameran inte alls i farten) missade tyvärr även att fotografera mina kurskompisars alster när de var utställda. Jag trodde nog att vi skulle få testa en maskinell tuftningspistol men här var det en handkörd punchneedle som gällde. Vi hade en rund ram, men jag planerar att sy på ett tyg så att jag kan sätta in arbetet i min fyrkantiga broderiram…någon gång…när jag får tid. Sedan kan det bli en liten förvaringsväska eller något. Riktigt roligt att göra även om jag inte riktigt vet vad jag skall använda resultatet till.

Förutom mina kursalster,

följde givetvis en del garn med hem. Överst garn från Brusaby (ull från fåren på lantbrukskolan där symposiet gick av stapeln, fåren är en av 3 finska lantraser; Kajanalands grå, Kainuuharmas), lite härligt Elsa rescue i cerise även det finsk ull, supertunt indigofärgat garn från Aurinkokehrä, Loketto z-tvinnat garn (springer man på ett nytt z-tvinnat garn måste det ju testas) från det lilla spinneriet Saimas och en handgjord fyrkantig nystpinne.

Nordiskt sticksymposium 2024, näver

Jag gick två ½-dagskurser i att jobba med näver, båda med Minna Mollgren, @kirjosarvi på instagram. När hon jobbar i näver gör hon gärna miniatyrer och smycken.

Det första man gör är att rengöra nävern, gärna utomhus då det skräpar en hel del.

På den 1:a kursen skar eller klippte vi små små bitar, 5 * 50 mm (4 till varje markör).

Dessa flätade vi ihop till små stickmarkörer som fick fästen av ståltråd (som vi själva fick vrida till) att hänga på en vanlig päronformad säkerhetsnål, de blev verkligen söta. Det var verkligen både pilligt och roligt.

Jag hängde markörerna på min namnskylt och där fick de hänga hela veckan.

På den andra kursen flätade vi stickskydd (här var remsorna hela 12 mm breda). Att fläta dessa små stickskydd var en klar utmaning, jag tror att alla moment man gör när man flätar en korg var med, bara så mycket pilligare, men jag fick stolt ihop 2 stycken (hade en klar fördel av att ha gått stickmarkörskursen och min envishet).