Etikett: Intarsia

Nordiskt sticksymposium 2024, stickning

Jag gick även några stickkurser på sticksymposiet, som verkligen inte bara handlar om stickning, det är mer hantverk i ett bredare perspektiv.

Jag gick en kurs i att sticka intarsia runt med stickdesignern Anna Johanna.

Hon serverade oss många sätt att sticka intarsia runt, hon ritade mer på tavlan än hon visade praktiskt.

Jag gillar att sticka intarsia och har stickat tekniken runt tidigare men hittade 2 nya sätt som jag testade på mina förberedda sockfötter. Jag stickade på ett sätt på det ena sockskaftet och ett annat på det andra, riktigt kul och bra blev det. Bara att fästa trådarna så är sockorna klara.

Jag gick även en kurs i invisible stranding/ladderback jaquard (tror inte tekniken har något namn på svenska) för kära Jojo aka The knitting barber (som tyvärr inte fastnade på bild). Jag hade påbörjat ett par Dragfjärdsvantar (en traditionell vante från Kimitoön (där symposiet gick av stapeln) där mönstret med fördel kan stickas med tekniken (om man inte vill binda flotteringarna på vanligt sätt). Jag visste att jag skulle gå denna kurs så jag hade bara förberett vantskaften. Jag kom bara en liten bit på 1:a vanten. Detta är en teknik som kräver lugn och ro och fokus, i alla fall när man skall komma in i den (det blev mycket stickande fram och tillbaka).

Planen var att båda vantarna skulle bli klara och visas upp tillsammans med alla andras (som i de flesta fall stickats före symposiet). Jag och några till stod där med våra halva vantar.

Här är några fina exempel på färdigstickade vantar.

Jag gick även en kurs i tuftning (här var kameran inte alls i farten) missade tyvärr även att fotografera mina kurskompisars alster när de var utställda. Jag trodde nog att vi skulle få testa en maskinell tuftningspistol men här var det en handkörd punchneedle som gällde. Vi hade en rund ram, men jag planerar att sy på ett tyg så att jag kan sätta in arbetet i min fyrkantiga broderiram…någon gång…när jag får tid. Sedan kan det bli en liten förvaringsväska eller något. Riktigt roligt att göra även om jag inte riktigt vet vad jag skall använda resultatet till.

Förutom mina kursalster,

följde givetvis en del garn med hem. Överst garn från Brusaby (ull från fåren på lantbrukskolan där symposiet gick av stapeln, fåren är en av 3 finska lantraser; Kajanalands grå, Kainuuharmas), lite härligt Elsa rescue i cerise även det finsk ull, supertunt indigofärgat garn från Aurinkokehrä, Loketto z-tvinnat garn (springer man på ett nytt z-tvinnat garn måste det ju testas) från det lilla spinneriet Saimas och en handgjord fyrkantig nystpinne.

Silvatica som trekant

Att sticka intarsia på det sätt man stickar Silvatica är inte svårt, och när jag helt släppt beskrivningen blev det ju ännu lättare.

Även om jag stickat som en trekant följde jag i början beskrivningen ganska noga men ju längre jag har stickat ju längre ifrån beskrivningen har jag kommit. Ibland har jag låtit mej styras av hur mycket mohair jag haft av en färg.

Sjalen blev i alla fall härligt stor och omöjlig att få till på bild.

Som bottengran har jag använt 200 g mullvadsfärgad pälsull från Östergötlands ullspinneri och som mönster en massa olika mohair, det mesta från skåpet.

Sjalen är härlig att svepa in sej i och jag är så nöjd med att den äntligen, över 2 år senare, blev färdig, man kan undra vad jag väntat på.

Än så länge går det riktigt bra att fylla på min UFOMake2024, men det är alltid lättast i början på året. Detta är 1:a projektet påbörjat före 2023.

Nygammalt sjalprojekt

När Farah är färdigstickad blev jag sugen på ett nytt sjalprojekt, men istället för att starta nytt råkade jag hitta Silvatica som blivit liggande.

Jag har inte kommit många varv sedan sist, men sjalen är i alla fall så stor att den är svår att fotografera på ett bra sätt. Jag har fortfarande originaldiagrammet som utgångspunkt, men då jag gör min Silvatica triangelformad istället för rak får jag hitta på efter hand. Har lite mer än hälften av andra härvan av bottengarnet (pälsull från Östergötlands ullspinneri) kvar och har bestämt att jag stickar så långt det räcker.

Första vantparet

Det känns verkligen inte som sommar ute, så att sticka vantar känns inte speciellt udda.

Mitt första färdiga vantpar i vantsommar 2022 blev de cerise tvåändsstickade vantarna med intarisiamönster i svart och vitt.

Jag är riktigt nöjd. Lite extra pilligt att sticka (som intarsia alltid är), men så effektfullt.

Bara den lilla dekoren på handflatan skulle räcka för en hel vante egentligen.

Den observante ser att jag ändrat lite i listan. Jag har tagit bort det opåbörjade kitet med garn till vantar från Norrland då jag tror att jag kommer att sticka sådana när jag går stickresan 2 i höst, har istället lagt till ett par blommiga halvvantar som jag håller på att designa som kursmaterial och ett par halvvantar med stjärnmönster som jag skall teststicka. Listan är lite lång, hoppas sommaren också blir det.

Drabbad av troll

Detta projekt verkar det ha gått troll i.

När jag stickat färdigt båda vanttopparna såg jag att jag bara följt planen på den ena. Egentligen spelar det väl inte så stor roll, det är nog bara jag som ser skillnaden, men OM jag gör en stickbeskrivning på vantarna bör väl båda två se lika dana ut.

Bara att repa upp. Extra bittert då jag repat upp tidigare och då tvåändsstickning mönstrad med lösa trådar på detta sätt är extra pilligt att sticka.

Båda vanttopparna är nu i alla fall färdigstickade och lika (tror jag i alla fall, kollar inte så noga just nu). Bestämmer bara att de är tillräckligt lika.

Tar ändå några dagars (odefinierat antal) paus från projektet innan jag knäpper av och stickar tummar.