Jag brukar alltid ha ett tvåändsstickningsprojekt på gång, speciellt när jag har en kurs på gång (annars blir jag så avundssjuk på kursdeltagarna).
När jag hittade Cindercillas handfärgade självrandande Z-tvinnade garn på syfestivalen lade jag upp till ett par vantar med krokmaskmönster direkt (och glömde att jag precis startat ett par andra vantar, men de får vänta).
Förra helgen höll jag kurs i att sticka magiska ränder, en teknik som jag inte riktigt blir mätt på. Tycker att det är så kul att den ena sidan av materialet blir långrandig och den andra tvärrandig.
Som uppvärmning inför kursen påbörjade jag en mössa där jag stickar halva mössan med ena sidan ut och halva med den andra (vilket innebär att det blir tvärt om på insidan). Det ena garnet jag stickar i har jag spunnit själv (från ”ernhörningsfällen”) och det andra har jag färgat själv (för mycket länge sedan).
Speciellt kul är det att se hur det flerfärgade handspunna garnet beter sig när det blir stickat och jag tycker att det passar så bra i just denna teknik. Både garner och stickor är tunna, det handspunna garnet är corridaleull och ungefär 430 m/100g.
Min julversion av Färgglimtar var med på resan till bästkusten, men det blev inte så många varv stickade. Jag börjar redan känna mej lite mer avslappad vilket gör att flerfärgsstickning blir roligt (och rätt) igen och ska den bli klar till jul får den allt ligga högt upp i stickkorgen.
Jag provade att använda den neoniga orange i mönstret, men i denna färgkombination försvann neonet. Det ska bli spännande att se hur det blir när jag tonar de olika röda garnerna.
Så är den då klar, årets mysteriesjal Go Go Dynamo. Den var kul att sticka och jag är nöjd med mitt färgval.
Det finns ett förslag på hur man kan göra sjalen lite större och det skulle inte göra något, jag gillar ju stora sjalar. Jag är ändå tveksam till om jag plockar upp massor av maskor utmed nederkanten för att fortsätta (dessutom tycker jag att kanten är så snygg som den är). Jag känner mej nog klar med detta projekt i alla fall.
Jag har stickat i olika sockgarner eller liknande från stashen och det enda jag kanske ångrar är att jag inte valde ett ulligare garn (och ej SW), som värmer mer.
Men sjalen funkade bra på hundpromenaden utmed blåsiga västkusten
Underbara Max.
Det har varit mycket roligt denna höst, men nu är årets sista resa avklarad och det återstår endast kontorsarbete hemma samt tvåändsstickningskurs på hemmaplan. När det händer mycket så tappar jag kontroll över mina stickningar (det blir lätt att jag startar nytt när jag ska åka bort). Nu när jag skall vara hemma ett tag skall jag gå igenom projekten och försöka få någon form av ordning så att jag vet vad jag har i mina påsar (och kanske göra klart något). Tar dem ett i taget.
Börjar med det (eller faktiskt de) senast startade projekten. KM behöver en ny Ola som matchar jackan och det är han verkligen värd, han använder sin första Ola mycket flitigt. Han fick själv välja färg i lådan med alpackagarner. Ola ser lite konstig ut oblockad och opå, men är så praktisk och skön på.
Givetvis behöver han då en matchande mössa, som vanligt i hans favoritmodell Turn A Square (detta blir den 3:e jag stickar), varför överge ett vinnande koncept.
Båda påbörjades under helgens resa till Halland med kurs i Folkared och trevligt umgänge i Halmstad. Planen är att de skall vara klara i slutet av månaden då han fyller år ( i år slipper han strumpor). Båda projekten är trevliga och lättstickade, så det blir inget problem.
