Det är några som undrat vad som hände med min Bessyboot.
Inte mycket är svaret. Jag tror att det var bården med den superlånga rapporten som inte fick plats i min hjärna, så projektet somnade sakta in i väntan på bättre tider. Bara av att ta fram projektet blev jag sugen igen.
Vill inte riktigt acceptera att det är höst än, så i helgen repade jag upp det fula twistsömsbroderiet på mina Rosenvantar från Skagafjörður.
Broderade nederkanten på BÅDA vantarna och kände mej riktigt duktig.
Nu återstår enbart att brodera tummarna.
Nyavmaskad såg min blå sjal inte mycket ut för världen,
blockningen gjorde susen, som vanligt,
Jag har stickat i lite olika entrådiga garner som fanns i skåpet, de blå c:a 600 m/100g (mest Kampes 1-trådiga) det vita kommer från Solkusten (som inte finns mer) och är lite grövre.
Beskrivningen till själva sjalen kommer från min sjal Halvan som finns i min bok ”Sticka en lätt, en svår eller en mittemellan”,
kanten med blommiga ränder kommer från sjalen Tussilago.
Är riktigt nöjd med kombinationen.
Min version av lille Svens vantar är klara, båda har fått tummar.
Här är vantarna även lättblockade (ville inte töja ut resåren), de blev så mycket slätare och finare.
Det var verkligen kul att göra en vuxenversion av barnvantarna.
Måhända gör jag en barnvante i vuxenstorlek längre fram, då kan jag kanske utgå från beskrivningen i Karins bok Sticka svenska vantar.
Tycker att det blev fint med ”mönstermaskan” på slätstickning, både på handrygg och utmed tumkil och tumme. Filcolanas Pernilla är lite runt och bra på att visa upp texturen.
Handflatan är helt slät.
Detta är 7:e paret färdigställda vantar i min allt för långa lista i Vantsommar 2024.
