Marias garn – Sida 668

Vi kanske blir vänner i alla fall

stickmaskinen och jag.

Har tillbringat ett par härliga dagar tillsammans med vännen Annika i Karins ateljé. Tack Vare Karins fantastiska kunskap och lugn (för att inte tala om falkögon) har vi provat och utforskat en hel del av maskinernas möjligheter.

Annika lyckades, förutom ett antal provlappar sticka 2 par! muddar.

Själv är jag den stolta ägarinnan av ett par maskinstickade sockor med häl och tå formad mha delstickning som förkortade varv heter på maskinstickningsspråk…i alla fall när jag sytt ihop dem.
Vi hann också titta på min (blivande) maskinstickade kappa…några delar skall jag sticka klart för hand, andra skall jag repa upp och göra om. Nu vet jag dessutom hur jag skall ta omhand alla de tappade maskorna som hänger på säkerhetsnålar så att jag slipper se ut som en igelkott. Framför allt har jag ett större självförtroende (och kunskap) i relation till stickmaskinen, vi får se hur vår relation utvecklas.

Runt i regnet

vet jag att den inte heter, men har man läst fel en gång så är det inte lätt ändra sig.

Lovar gott som bilstickning när vi åker mot Leksand (det är inte jag som kör).

12under12under2012,LUFO

Som långtidsUFO i 12under12under2012 planerar jag att göra klart min maskinstickade kappa.

Man kan ju tro att det går snabbt att sticka på maskin, och det kanske det gör när man vet hur man gör…och det gör inte jag. Hade i alla fall tänkt mej att sticka en kappa i flerfärgsmönster kunde vara ett litet nätt projekt att testa med (hade stickat lite enfärgat innan och trodde…ja, vad trodde jag egentligen). Att börja sticka gick ju bra…men när maskor tappades (1 eller 200) och mönstret bara hoppade så hamnade allt i en låda. Nu har jag plockat fram lådan igen, skall åka till Karin och lära mej hantera maskinen (förhoppningsvis) och så får vi se hur det går….

12under12under2012, mars, efter

Med flera timmar tillgodo är mitt marsprojekt klart (3 år för ett par muddar stickade i Eskimo är inte dåligt).

Det som tagit tid denna månad har inte varit stickandet, snarare letandet efter beskrivning, teststickandet för att lista ut vilken stickstorlek jag börjat med och provsyende för att få till en avmaskning som ser ut som uppläggningen. Tackar Triinu för tålmodigt letande efter beskrivning (min var borttappad). Nu är jag sugen på att sticka mer Roositud, kanske ett par sådana här.

Plus, minus, gånger och division

var (några av?) räknesätten som nyttjades igår kväll när vi med matematiska kringelkrokar gjorde beskrivningar efter egna mått och med utgångspunkt från TVÄTTADE PROVLAPPAR (ALLA kursdeltagare hade provlappar med sig!!! – jag blev alldeles varm).

Med hjälp av måttband, linjaler och miniräknare och kontruktionsdiskussioner var det till och med några som han påbörja stickandet av sina raglantröjor stickade uppifrån och ner. Min kamera kom inte ur väskan, men en viss Pysselfarmor var desto vassare med sin och jag tackar allra varmaste för bilden:-)

Min kofta hann precis till ärmhålet så att jag kunde visa hur jag provar och ser att jag verkligen gillar vad jag med matematik kommit fram till (att verkligheten överensstämmer med kartan).