är givetvis garn.
Hittade detta fina garn i den relativt nyöppnade garnbutiken Mar de Lanas. Roligt med lokalfärgat garn, stickväskan dock från något nordligare breddgrader.
Undrar om färgvalet kan vara inspirerat av alla vackra soluppgångar och solnedgångar jag avnjöt.
Jag tyckte att resåren på Fossveien så väl lång ut, så jag gjorde en extra flätning innan kanten (som är ganska lång då den inkluderar både flerfärgsstickning och en bred resår) för att kunna korta av resåren något.
När jag kommit såhär långt tyckte jag att tröjan kändes lite för lång när jag provade den.
Jag repade bort halva resåren och började maska av, men det kändes ändå inte bra. Fossvien fick följa med på stickcafé, där fick jag direkt svaret att jag inte borde förlängt kroppen med en flätning och att det inte blev snyggt med den korta resåren (tanken hade väl slagit mej, men det sista jag ville var att repa upp, igen).
Väl hemkommen repade jag i alla fall upp.
Nu ser Fossveien nästan ut som beskrivningen säger, resåren är någon centimeter smalare och jag tror att det kan bli bra.
Några har undrat vad som hände med min Drawing sweater? Svaret är, inte så mycket.
Det blev några få varv i mellandagarna (detta är verkligen långsam, och krånglig men ändå njutningsfull stickning), sedan blev det semester och där passade inte detta projekt in. Till helgen hoppas jag på några lugna timmar och några (säkerligen få) varv till. Detta ok är ett långtidsprojekt som endast stickas i lugn och ro då det är 4 olika diagram att hålla koll på samtidigt. Men vackert blir det.
Sista helgen på stickresan 2 tillbringade vi i Småland och Blekinge. Det blev uppenbart hur nära Estland det är med sockor jag sett i Estland och som enligt den stora estniska stickboken om sockor faktiskt kommer härifrån.
Jag har stickat en hel del estniska fiskfjäll/fusknäverstickning och roositud så det kändes inte så lockande. De där sockorna vet jag är ett mästerprov som säkert kräver en månads semester på en öde ö (tillsammans med stora sockboken), så jag fastnade för ribben i lille Svens lilla vante, det var roligt att klura ut hur den är stickad. Kanske blir det ett par vantar, kanske blir det bara ett prov.
Jag fortsatte även, något splittrat, att sticka på sådant jag påbörjat tidigare helger.
Även de ullfyllda vantarna från Värmland är med i leken även om jag har lite funderingar över prickarnas placering på tumkilen/tummen (insåg att jag kanske måste planera lite).
Även om stickresan 2 redan är slut finns det mycket inspiration kvar till fler vantar och kanske andra projekt.
Dags att fortsätta att sticka tuck, det är snart dags för nästa möte i tuckprojektet.
Såhär långt hade jag stickat till förra träffen.
Vi fortsätter sticka dubbeltuck, jag har stickat mönster 36, 38, 39 och 40 ur boken. Dessa mönster var kanske inte de mest upphetsande, men beror det ju på vad man ska använda dem till.
