Av någon anledning gick det jättefort att sticka ärmarna på Red lantern Sweater, måhända var det skid-VM som hjälpte till. Vissa lopp var däremot så spännande att jag inte kunde sticka alls av rädsla att bryta mina trästickor.
Det hände verkligen mycket med garnerna när jag tvättade tröjan, speciellt med tweedgarnet.
Jag är riktigt nöjd med tröjan.
Perfekt att bära nu när våren vände i dörren och det blev vinter igen i Stickholm.
OKet är verkligen vackert
Är så nöjd med att jag lade till en dubbelstickad framkant på Mouline ändå, drygt att sticka men det blir så snyggt.
Ännu snyggare efter blockning förstås.
Knapparna hittade jag faktiskt i min knapplåda. Jag vet inte var de kommer ifrån men de ser ut att ha varit använda.
Färgglimtar har nu fått sin kofta och det känns så bra. Hoppas det blir ett användbart set.
Jag åker mot bästkusten för att hålla kurs både i Halmstad och på SiV och tänker att vi kanske får möta våren där tillsammans.
Axeln är verkligen supersnygg.
Vanten Vi 3 började med det härligt rosa Z-tvinnade garnet som mina 2 stickkompisar och jag blev förälskade i. Jag designade en vante (eller snarare ritade upp ett diagram) som vi skulle sticka alla 3 samtidigt som jag peppade dem att komma igång att tvåändssticka. Någon gång skall vi ha färdiga vantar alla 3, det hoppas jag i alla fall.
Vantarnas mudd har krokmaskmönster i 2 färger, resten av vantarna är enfärgade med krokmaskmönster på handryggen och utmed tumkilen.
De 3 ringarna symboliserar vår vänskap och jag tänker att mönstret är lätt att ändra till 2 ringar, till en kär vän, till en förlovning eller till ett brudpar.
Mina vantar är sedan länge färdigstickade och nu finns det även en beskrivning på riktigt. Beskrivningen till vanten Vi 3 finns på ravelry och använder du koden VI3 (glöm inte att trycka apply) när du checkar ut får du 20 % rabatt på beskrivningen veckan ut (tom 16/2).
Jag vill ju gärna ha (minst) en tvåändsstickning på stickorna. Dessa vantar påbörjade jag faktiskt före de redan färdigstickade vantarna i självrandande garn men de klev före.
Garnet jag stickar i har jag spunnit själv. Jag har redan lärt mej att ullen (corriedale) kanske är lite för mjuk för tvåändsstickning (eller så är det jag som inte spunnit på bästa sätt), att jag borde tvinnat garnet ännu mer och att garnets ojämnhet blir ännu tydligare i krokmaskmönstret. Jag fortsätter i alla fall, färgen är magisk.
De tvåändsstickade vantarna i självrandande garn är färdigstickade, det tar faktiskt inte lång tid att sticka tummarna bara man kommer igång.
Som alltid blockar jag mina vantar, det blir verkligen skillnad både på utseende och passform.
Det var verkligen kul att sticka i det självrandande garnet och se hur färgskiftningarna blir extra tydliga i krokmaskmönstret.
Tror jag kommit på bästa sättet att göra en livslinjetumkil i tvåändsstickat. Den sitter verkligen perfekt.
